Eftersom jag en gång beslöt mig för att inte vara konsument utan producent av vad det månde vara så förefaller det mig vara en något udda uppgift jag nu står inför, att recensera någon annans alster. Jag skulle med glädje kunna recensera några av mina egna, det skulle vara mycket enkelt: Allt som Jon Rekdal […][...]

Min första reaktion var ”toppen!”. Sen vände det och blev ”lite segt va?” Och här står jag nu och velar, ena sekunden älskar jag det och nästa blir jag frustrerad. Men jag har faktiskt inte hittat något att klaga på. Det är ont om lättfastnande melodier på skivan. Men vem behöver såna? Det är långsamt, […][...]

Det finns låtar och skivor som förföljer mig, som vägrar släppa taget och till slut blir en del av mitt liv. Lyn Collins ”Think (About It)” är en sådan låt. Jag upptäckte den någon gång för ganska längesedan. Tidigt nittiotal skulle jag gissa. Förmodligen är det Mats Nileskärs ”fel”. Första gången jag hörde den sa […][...]

De svarta, smekande stråkarna i den inledande ”Adam”, sveper med sig lyssnaren in i Meshell Ndegeocellos nya skiva ”Bitter”. Trots att den instrumentala ”Adam” saknar text så är den väldigt talande. Den refererar med sin titel både till att den utgör skivans början och de religiösa och sexuella grubblerier som präglar ”Bitter”. Meshell Ndegeocello har […][...]

Varning: Det här är ingen recension, det är en kärleksförklaring! Den här skivan älskade jag redan när jag hörde den första gången. Det var på den tiden jag var liten, förvirrad och inte begrep vilken musiksmak jag egentligen hade. Under samma period gillade jag ABBA, Björn Skifs och Family Four. Var inte riktigt utvecklad och […][...]

Om man tar en bas bestående av trummaskiner, samplingar och mer jordnära instrument, t.ex. fiol och akustiska gitarrer, och sedan piffar till det hela med en nypa Beck, ett stänk soul av typen Eric Gadd och avrundar med en rejäl dos hiphop och rapp av det gladare De La Soul- och A Tribe Called Quest-slaget, […][...]