Under högstadietiden i slutet av åttiotalet samlade min klass in pengar till klassresor på allehanda sätt, som så många andra klasser. Det betydde misslyckade loppisförsäljningar och kalla julgranssäljarpass. Så fick någon idén att vi skulle anordna en modevisning med kläder från JC, Kappahl och andra lokala klädaffärer. Visst, sagt och gjort. Vi fick till och […][...]

Hur ofta händer det att du drar igång Donell Jones debut My Heart från 1996? Misstänkte väl det. En av nittiotalets mest förbisedda debuter med sin gatusoul. Jag snubblade över My Heart när den stod längst fram i en rea-rad hos min lokale skivhökare. På omslaget en svart kille med solglasögon, svart skjorta, guldödlesmycke, örhängen […][...]

Av någon anledning har jag aldrig kommit vidare i mitt Bill Withers-lyssnande efter samlingen ”Lean on me – The Best of” utgiven 1994 av Columbia/Sony i deras Legacy's Rhythm and Soul-serie. Det kan så klart bero på att det är lite halvknepigt att komma över album med Bill Withers, men mest av allt skyller jag […][...]

Om någon utsatte mig för en lyssningsfrågesport där målet var att årtalsbestämma låtar, spelade något från ”Dap-dippin with…” och gav mig alternativen 1959, 1969, 1979, 1989 och 1999 skulle jag utan att tveka svara 1969. Retro är med andra ord en stämpel som skulle kunna sättas på Sharon Jones and the Dap-Kings färska debut. Det […][...]

Han är tillbaka med sitt andra album, killen som skriver som det låter. Albumtiteln betyder alltså Just Listen. Och just ja, han har dumpat andra hälften av sitt artistnamn Musiq Soulchild. Heter bara Musiq nu, vilket torde bli förvirrande för engelsktalande människor som talar om att lyssna på hans musik. ”Juslisen” då. För att göra […][...]

Sedan han efter ett 19 år långt uppehåll återvände till rampljuset 1997 med Timepeace har soullegenden Terry Callier gjort mängder av gästspel på andra artisters skivor. Zero 7, Beth Orton, 4 hero och Nitin Sawhney är bara några av alla de han jobbat med. Han är även med på svenska Koops lysande Waltz For Koop […][...]

Okej. Så här tror jag att det gick till. Du klickade in dig till den här recensionen därför att du trodde att du skulle få läsa en skojig sågning av Supernatural, Popstars-fenomenet och kommersiell musik i allmänhet. Kanske läsa ordet ”bajs” ett par gånger. Sedan hade du tänkt skriva en kommentar om hur kräkäcklig den […][...]

Ända sedan flygkraschen för sisådär nio månader sedan har branschen försökt hitta den nya Aaliyah, nästa baby girl. En ung, snygg tjej med schysst röst som kan fylla sina skivor med lika delar framtidsbounce och sängkammarballader av klassiskt snitt. Brandy revampades med hjälp av Rodney Jerkins och resultatet blev inte alls oävet. En Aaliyah-kopia, visst, […][...]

Outkast känner de flesta till, inte minst sedan monsterframgångarna med senaste skivan Stankonia. Men långt före Miss Jackson var de med om att göra den amerikanska södern till det hetaste tillhållet för amerikansk hiphop i en tid när det mesta handlade om öst- och västkusten. Det senaste projektet för Big Boi och Andre 3000 är […][...]

Lite slarvigt kan man dela in den samtida soulscenen i två delar. En ren och en skitig. På den rena planhalvan är R Kelly kung, på den skitiga kretsar det mesta runt producentkollektivet The Soulquarians. Båda lägren har sina respektive efterföljare, avlägsna sysslingar och skamlösa efterapare. Masayah placeras på den skitigare och mer organiska planhalvan […][...]