Förväntningarna är uppskruvade till max när Thåström kommer med nytt material. Singeln Beväpna dig med vingar, som även är titel på kommande plattan, föregicks visserligen av två nya låtar som luftades på Way Out West i somras. Men det är först nu han släpper nytt material. Förväntningarna blev inte heller mindre efter SVT:s dokumentär från […][...]

El Columpio Asesino (översättningen är så pueril att det gör lite ont i själen att skriva ut den) är för många årets album i den spanska pressen, som av skäl svåra att definiera, håller hårt i principen att separera årsbästalistorna i ”nacional” och ”internacional”. Möjligtvis på grund av att många spanska band fortfarande har svårt […][...]

Vi har hört och sett det förut. Rockduon. Urvattnat och trist för det mesta, gnistrande genialiskt mer sällan. Jeff the Brotherhood kvalar med lätthet in i sistnämnda företeelse. På 2009 års Heavy Days tog man lofi och svängig rockmusik in i finrummet, gav den en finpolering och släppte ut den till den bistra verkligheten. Den […][...]

När Yelawolf först dök upp i min värld blev han snabbt avfärdad som ointressant rockrappare. Men då han fortsatte att synas på allt från album av Big Boi och Slim Thug och mixtapes av Emilio Rojas blev det omöjligt att inte ge honom en viss uppmärksamhet. Och efter ett par intressanta hiphopinsatser fick jag en […][...]

Dags att vakna efter julkoman. Här är ÅBE![...]

Jag gillar singeln Persian Punk. Där fyller Tiny Boys upp åtminstone en del av vad deras pressrelease utlovar – skevt och personligt. Tyvärr är större delen av det resterande albumet inte lika roligt. Lika bra att få det sagt på en gång. Trots att skivan börjar lovande, med ovan nämnda Persian Punk och Battlefields så […][...]

Om man jämför Joey Burns och John Convertinos tidiga album och projekt med vänner som Howe Gelb med Calexicos senare album så är det, förutom det musikaliska, ljudmässigt en enorm skillnad. Calexico har blivit ett band som värnar om ljudet. Det låter slickt både på skiva och live. Och trots att de aldrig håller tillbaka […][...]

Luis Vasquez gjorde debut som The Soft Moon förra året. En debut som i retrospekt blåste de flesta andra samtida band med aspirationer på gotisk postpunk av brädet (så, då var g-ordet sagt). Vasquez försöker inte låta som Joy Division (tack snälla), eller spola tillbaka tiden till tidigt 80-tal med för mycket eyeliner, fascistflirtar eller […][...]

The Cowboys Junkies är inne på sitt tjugofemte år när de släpper fyra album på två år. Sing in My Meadow är det tredje albumet i Nomad-serien där det första albumet, Renmin Park, lät lite som om det var inspelat i en låda och det andra, Demons, bestod av Vic Chesnutt-covers och lät lite mer […][...]

Göteborgskvartetten Spiders har sakta men säkert skapat sig en rejäl hype sedan bandet såg dagens ljus. En hyllad tiotummare har följts upp av mängder med spelningar och det hårda arbetet har lagt grunden till den välförtjänta framgången. Bandet startade som en avkomma till såväl Graveyard som Witchcraft, men fann snart sin egen nisch inom sjuttiotalsrocken […][...]