Det är klart att jag kan förstå varför den här skivan hamnade hos mig. Det finns någon sorts logik i det efter min för försiktiga hyllning av The Charlatans senaste och min rättvisa skepsis till Primal Screams vackra framtid. Den gemensamma nämnaren är britter som var med redan förr. 70-talistgubb. Men The Verve? Min relation […][...]

Jag höll på att ramla baklänges när jag läste vad Anders Nunstedt skrev i Expressen, att han inte mindes något av Primal Screams förra album (Country Girl!? Suicide Sally & Johnny Guitar!?) och antydde att han nog ändå gillade det här bättre. Sen delade han ut tre getingar och skrev nåt om disco och The […][...]

Det finns väldigt mycket väldigt bra musik som gräver precis där den förväntar sig att stå, som aldrig utmanar sig själv, som målar in sig i ett trevligt hörn i replokalen strax till höger om kopieringsapparaten (vilket är precis den numera väldigt överfulla plats där större delen av svensk indiepop befinner sig). Problemet är att […][...]

Festivalen Way Out West i Slottsskogen i Göteborg har varit något av sommaren snackis allt eftersom artisterna presenterades. Både redaktionskollegor och andra kompisar har aviserat att de skulle åka dit, mycket tack vare det tilltalande programmet. Som mest var vi tio personer utanför redaktionen som skulle till Göteborg i helgen. För min egen del har […][...]

En festival som Way Out West strax om knuten är lite för bra. Inga resor, inget tält, ingen mjukost. Allt det där som gör att jag enbart i nödfall uppsöker festivaler. Under Way Out West kommer jag sova i min egen säng, äta långa frukostar och åka till havet och bada för att senare på […][...]

Khan? Det kan ju inte vara samme Khan. Den småhemlige Can Oral som dök upp på Hanin Elias‘ No Games No Fun (ursprunglig referens). Khan som är halva Captain Comatose. Khan som släppt skivor sen tidigt nittiotal och utöver det producerat, remixat och skrivit åt halva universum (senare referenser). Givetvis, samme Khan. Det mesta som […][...]

Idag meddelas att Way Out West utökar och även kommer att innehålla en klubbdel. Klubbar som ingår i programmet är bland annat Showdown, Umami & Glory, Caviar, Slippery People och Woody West. En av artisterna som kommit till i samband med klubbsamarbetet är Albert Hammond Jr. från The Strokes. Festivalpass kommer att gälla som inträde […][...]

Här och där stöter man på påståendet att Moments of Love mer eller mindre skapade genren ”chill out” och i förlängningen de ambienta delarna av house- och techno-genrerna. Chill out i det här sammanhanget kan sägas vara melodiös, långsam och svävande elektronisk musik. Musik som är favoriter bland som bakgrund i affärer och på stilmedvetna […][...]

Lördagen börjar redan klockan 15:00 med ett besök i Pavillion där Kieran Hebden & Steve Reid bjuder på mer eller mindre improviserade möten mellan Hebdens elektronikpark och Reids trummor. Jag har bara hört den första volymen av deras ”Exchange Sessions”. Därför blir jag lite överraskad av hur hårt funkiga de är live. Inte för att […][...]

Var var vi någonstans nu då? Efter att ha legat med elpedalen mot metallen på Autobahn 66. I expressfart med tunnelseende mot en svart drogfest i bästa Hunter S Thompson-anda. Efter rus-vaket frågandes hur i hela helvete Primal Scream hamnat på ett goth-konvent. Screw it. We're gonna boogie. Primal Scream har klivit av elektrotåget och […][...]