Bedouin Soundclash Street Gospels Side One Dummy Records/Sound Pollution Reggae, rock, soul och punk mixat till en sävlig sörja. Myspace The Order Metal Casino Dockyard 1/Sound Pollution Power metal från Schweiz. Blood Red Throne Come Death Earache Records/Sound Pollution Norsk death med Emperor-Tchort i spetsen. Myspace Vanishing Point The Fourth Season Dockyard 1/Sound Pollution Hemsk […][...]

Animal Collective Strawberry Jam Domino Recordings/Playground Indierock, noice och experimentellt i största allmänhet. Fast hela tiden inom rimliga gränser. Meleeh Heartland Black Star Foundation/Bonnier Amigo Hardcore med mestadels skriksång, men inte med alltför snabba melodier. Från Gävle. Bra grejer. Myspace Visceral Bleeding Absorbing the Disarray Neurotic Records/Border Fläskig och tung metal med death som mesta […][...]

The Flaming Moes We’ll Never Forget Where Our Hearts Lie – Love, The Flaming Moes Eget släpp Pop som drar åt soul och rock med rhodes och blås. Från Skara. Officiell sajt, Myspace Jessica Folcker Skin Close Cosmos Records/Bonnier Amigo Förvånansvärt poppigt eller snarare electropoppigt. Youssou N’Dour medverkar på ett spår. Officiell sajt Oh Laura […][...]

Generellt sett tycker jag oftast att postrock är ganska svårt att få grepp om eller sätta fingret på. Postrock är en väldigt abstrakt musikform som kräver sin tid för att man ska komma in i den och det handlar mer om fantastiska partier än ögonblick och hela låtar. Red Sparowes har dock lyckats med att […][...]

Bakom namnet Pillow döljer sig multiinstrumentalisten Luca Di Mira som vanligtvis spelar klaviatur i vad som anses vara Italiens mest kända postrockband Giardini Di Mirò. Båda för mig tidigare fullständigt obekanta namn men att Di Mira har sina rötter i postrock märks stundtals på hans solodebut Flowing Seasons. Inte så att Flowing Seasons har postrockens […][...]

Såhär i bistraste midvintertid vore det väldigt tillfredsställande att sätta sig framför en skön varm brasa när man kommer hem i vintermörkret. Men saknar man den möjligheten får man hitta på något annat. För mig har, i brist på den verkliga varianten, Bernhard Fleischmanns The Humbucking Coil de senaste månaderna fungerat som fullgod ersättning. En […][...]

Pelican damp ner som en smärre överraskning med ”Australasia”. Instrumentala låtar som bar drag av postrock, men som fortfarande stadigt stod kvar i hårdrocken. Framför allt var det inte lika utsvävande utan mer direkt. De kunde smeka fram trevande toner, men även ta ett fast grepp om lyssnaren. ”The Fire in Our Throats Will Beckon […][...]

Japanska Boris hade jag placerat i Rise Above/Southern Lord-träsket: malande sludge/drone. Därför blir jag lite förvånad när det handlar minst lika mycket om något man med lätthet skulle kunna ge prefixet post. Boris at Last -Feedbacker- är ett enda långt spår som skiftar i tempo, intensitet, men som genomgående har en massa ljud, samplingar, distortion […][...]

För ett kort ögonblick var jag på väg att avfärda finska Callisto som Isis-kloner och inget mer. Lyckligtvis släppte jag hanen och lät tiden gå. Callisto är nämligen väl värda sin egna plats på släktträdet någonstans kring Isis, Cult of Luna, Red Sparowes och Godspeed You! Black Emperor med flera. Även om likheterna är många […][...]

Red Sparowes är en avkomma till bland andra Isis och Neurosis. Ytterligare en kan man väl säga, de börjar ju bli några stycken nu. Vad vi har att göra med här är ett band som kikar både en och två gånger åt Godspeed You! Black Emperor och deras postrockskollegor. Red Sparowes bjuder på sju låtar […][...]