Jag har inte lite svårt att förstå att Sofia Allard (ex-Krom) och Carl-Michael Herlöfsson (Baxter) klarade av att klamra sig fast vid och genomföra den här idén. Helt omöjligt att förstå hur den överlevde uppvaknandet dagen efter krogrundan. Ett coveralbum fyllt av i orginal mer eller mindre testosteronstinna rockstänkare omtolkade och nerplockade till försiktiga elektroniska […][...]

Ända sedan jag hörde den från ett blandband i ett heltäckningsmattbeklätt dragigt vardagsrum i London har Undertones Teenage Kicks varit något av en helig låt för mig. Ja, helig var kanske att överdriva, men den har hela tiden varit en av ett par få låtar som jag aldrig under några omständigheter kunnat sitta still till, […][...]

Femton stillsamma och försiktiga tolkningar av Turbonegro-låtar gör inte nödvändigtvis en fin samling lounge och bossa. Jag är till och med beredd att gå så långt som att säga att det handlar om falsk varumärkning. För här finns lite för många tolkningar som lutar sig mot det tröttkörda och töntiga lägerelds-singasonga-greppet. Och ärligt talat orkar […][...]

Till skillnad från Tomas och Fredrik hade jag ingen fancy digitalkamera med mig till Arvikafestivalen. Jag valde att dokumenterra det som hände med min mobilkamera istället. Det här är ett urval av vad som fastnade. Först lite blandade stillbilder från framför allt konserter med Timbuktu & Damn!, Basutbudet, Nouvelle Vague och Juvelen. Sist ner en […][...]

Eftersom att undertecknad sitter på ett gästpass, och inte press som herrarna som hittills hunnit uppdatera, blir det för min del genomgående dagssammanfattande texter. Det regnar växelvis under hela resan till Arvika, och när vi kommer fram är det i ärlighetens namn ganska kallt. Men armband fixas, bilar parkeras och tält slås upp. Åter till […][...]

Inför festivalen var det spelningen jag såg fram emot mest. Jag skrev om den sant mjuka musiken och avkoppling från larmet. Riktigt så böev det inte. I min mobiltelefon hittar jag anteckningar från konserten som säger ”det är svårt att spela sant mjukt” och ”lite väl hårt”. Visst är hårt lite av en överdrift i […][...]

Ett snabbt hoprafsat och preliminärt spelschema för besöket i Arvika. Som vanligt är det ganska ont om band jag verkligen vill se (Arvika har aldrig varit nere med funken). Å andra sidan har jag varit på de flesta festivalerna och alltid haft trevligt. Allt sitter inte i den förväntade musiken. Torsdag Jag har egentligen inga […][...]

En del har hänt sen första gången. Mellan den omyndiga, svarthåriga popsnöreupphånglande extatiska förstagångsbesökaren och nu. Visserligen har kanske inte överdrivet många år egentligen passerat, men festivallivet har nog tappat lite av sin charm. Jag är inte längre sugen på att komma till campingen tre dagar innan själva festivalen. Jag blir lite sur om jag […][...]

Campingen i Arvika är till skillnad från Roskildes fortfarande torr. Efter regn kommer solsken. Det får vi sannerligen hoppas när redaktionen sätter sig i bilen för att besöka Arvikafestivalen nästa vecka. En festival som lyckats med att få flera delar av redaktionen att jubla och till och med avsäga sig löftet att aldrig åka på […][...]