Groove Armada öppnar sitt senaste album med Oasis-rock. Det är sådär lovande. När danskillar sent på nattfyllan kommer på att de vill rocka och slå sönder instrument i någon slags sent påkommen ungdomsrevolt brukar resultatet sällan bli särskilt upplyftande. Rockdans. Visserligen bättre än dansrock, men fortfarande rockdans. Groove Armada har varit och nosat i de […][...]

Dagens recension kommer i två versioner, i valfrihetens namn. En kort och en lång. Det här är den långa och nördiga (extendedmixen) Till den korta recensionen (radiomixen) Den 28 juni förra året nådde Pet Shop Boys Pandemonium-turné Stockholm och Cirkus. Då hade min arbetsgivare bestämt att jag skulle befinna mig i en helt annan del […][...]

När Sweetback släppte sin debut 1996 var det ett album vars stora styrka – och svaghet – var att det var ett album med ”de andra tre” gruppmedlemmarna i Sade: Stuart Matthewman, Andrew Hale och Paul S. Denman. Kort sagt: musikerna snarare än sångaren. Det här märktes i och med att det till stora delar […][...]

Man kan beskylla Roisin Murphy för mycket. Att hon är förutsägbar kan knappast räknas dit. Efter det förhållandevis långa sidoskuttet från Moloko på det Matthew Herbert-producerade debutalbumet blev det dundadunda-elektropop i tidsenlig kostym på uppföljaren Overpowered. Och nu när smakproven från Roisins tredje album börjar dyka upp pekar kompassfärdriktningen… tillbaka mot Moloko. Kantigare. Självklart inte […][...]

Trummor & Orgel Visions Cosmos/Bonnier Amigo Avskalat och pampigt på en och samma gång. Angenämt i alla fall. Myspace André Wall Barcelona Diaries Little One Creations/Musikhelp Pop, rock och ett uns av folk. Myspace Alexander Durefelt Hearts on Repair LOMA Recordings Smått dramatisk och (mestaldes) akustisk rock. Myspace J-Son Never Half Stepping Same Blood/Sony Music […][...]

Ingen som faktiskt kommit så långt som att lyssna på Never Cry Another Tear kan väl rimligtvis ha blivit förvånad. Ingen kan väl heller ha väntat sig någon överraskning. Eftersom Bernard Sumner sparar på synthpopen till det soloalbum han tydligen jobbar på tillsammans med Stuart Price, så är det vi får här än mer medelålders […][...]

Bad Lieutenant Never Cry Another Tear Triple Echo/Bonnier Amigo Med medlemmar från New Order, Marion samt att Alex James är med på ett hörn, så är väl skivan ett kap för anglofiler. Myspace Mumford & Sons Sigh No More Gentlemen of the Road/Bonnier Amigo Jämnt skägg. Myspace Cate Le Bon Me Oh My Irony Bored/Bonnier […][...]

När Gui Boratto 2007 släppte sitt Chromophobia-album var jag inte överdrivet imponerad. Lite för enahanda. Lite för minimalistiskt. Det tog sitt tag för Chromophobia att öppna sig för mig. Men till slut blommade musiken i sina många lager ut och de många nyanserna fick tid att hitta sina platser i mitt musiklyssnande. Mycket tack vare […][...]

Det är två saker som jag tänker på när jag lyssnar på Tiga Sontags album. Den ena är att det här är ett av de tillfällen då jag faktiskt önskar att jag hade läst lite intervjuer med artister om albumet (okej, det skulle jag väl fortfarande kunna göra innan jag skriver färdigt den här recensionen, […][...]

Det fanns en period då Iron and Wine var på gränsen till ett skällsord. Han var den som fick symbolisera de trötta singer/songwriters som bad oss lyssna på deras eviga kärlekskranka gnällande under en period när genren var som värst. Men Iron and Wine har egentligen aldrig varit en kärlekskrank och gnällig singer/songwriter och med […][...]