Festivalsäsongen närmar sig med stormsteg. Några små tjyvstarter har vi redan kunnat notera, som Popadelica 1 maj och Det stora kalaset i påskas. Hur vi än vrider och vänder på det är det juni, juli och augusti som är den verkliga högsäsongen. Personligen har jag svårare än någonsin att välja vilken festival jag ska åka […][...]

Eftersom festivalarrangörerna valt att släppa ungefär tre band i taget för att få så mycket press som möjligt har vi för länge sedan tröttnat på att skriva om varje enskilt bandsläpp (herregud, köp en annons det kostar inte så mycket). Nu har de flesta av festivalerna våren och sommaren 2010 hunnit släppa ett gäng bokningar. […][...]

Sonisphere, den ambulerande metalfestivalen som 2009 lade sitt Sverigebesök i Hultsfred, byter ort och månad 2010. Skådeplatsen kommer vara Stora Skuggan i Stockholm 7 augusti och första bandsläppet offentliggjordes idag: Iron Maiden Mötley Crüe Heaven & Hell Iggy & the Stooges Slayer Anthrax Alice Cooper Biljetterna släpps på måndag, 14 december. Fler band tillkommer.[...]

A Camp Colonia Wig Powder/Universal Åtta år senare. Verkar dugligt hur som helst. Officiell sajt Freddie Wadling The Dark Flower (Den mörka blomman) Capitol/EMI Dubbel och kanske inte så konstigt, då listan med gästartister och låtskrivare är minst sagt skaplig lång. Mohammed Ali Processen Hiphop. Hette tidigare UKN eller Underklassen. Myspace Twiggy Frostbite Through Fire […][...]

Far & son Panik Hybrism/Border Singel av Frej Larsson och Simon Gärdenfors. Myspace Marit Larsen The Chase EMI Norsk pop och folk med skaplig fart och fläkt. Myspace Kristoffer Hedberg Ett helt vanligt ögonblick Wilhed Music/ISMA Visa och pop. Medverkar på skivan gör bland andra Lasse Lindh och Peter LeMarc. Officiell sajt The Carburetors Rock […][...]

Det är mycket möjligt att den plötsliga hajpen av Mötley Crüe beror på utgivningen av de fabulösa memoarerna The Dirt. Eller så kommer den bara som en bieffekt av den pånyttfödda sleazetrenden och det stora nya intresse för hårdrock som infiltrerat musikvärlden de senaste åren. Men faktum är att de dekadent levande och kokaintärda Mötley-herrarna […][...]

Allison Robertson, gitarr, Maya Ford, bas, Brett Anderson, sång, Torry Castellano, trummor. 15.51 sitter jag på tåget mot Göteborg, när jag får ett mejl till min mobil: ”Det ska vara lugnt.” Anledningen till mejlet är min fråga om det är okej att jag blir lite sen till min intervjutid med The Donnas, som är inbokad […][...]

Det är förundrande hur väl The Donnas finner sig till rätta i den nya kostym som Bitchin’ betyder. I och med skivan lämnar de mestadels 1970-talet bakom sig och kliver rätt in i 1980-talet. Som referensalbum till hur Bitchin’ skulle låta använde man sig av Ratt, Poison och Mötley Crüe, allt medan kärleken till Kiss […][...]

Klyschorna duggade tätt när världens stökigaste band höll presskonferens. – Många damer, men inga namn, svarade Tommy Lee på frågan om hans tidigare erfarenheter av Sverige. Presstältet var smockfullt när Mötley Crüe gav oss audiens i tjugo minuter. Många fick vända redan i dörren. Ändå var det den i särklass mest uppstyrda och seriösa presskonferensen. […][...]

1999 var senaste gången jag besökte Sweden Rock Festival. Att det tagit sex år att komma dit igen har inget med att jag inte har velat ta mig dit. Inte alls. Snarare tvärtom. Däremot har det antingen inte passat rent tidsmässigt, eller så har det varit så att jag inte har haft någon att åka […][...]