Att Thin Lizzy, Kiss och Whitesnake hade sina respektive storhetstider under 1970-talet håller nog medlemmarna i The Peepshows med mig om. Bandet har på sina tidigare skivor larmat på i både punk- och hårdrockland. Den här gången har de lugnat ned sig en aning, men låter jämnare och svängigare än någonsin. ”Refuge for Degenerates” tog […][...]

No Fun At All (nedan NFAA) har alltid spelat en speciell roll i mitt förhållande till den typen av snabb, melodiös (nästan trallvänlig) och välspelad skatepunk som bandet representerar. Åren i början av 1990-talet präglades av en slags öppen rasism som nästan blev rumsren hos folk genom Ny Demokrati och Ultima Thule. Luften hade blivit […][...]

De har gjort mer än 600 spelningar tillsammans. Över hela världen. De har sålt 1,5 miljoner skivor. Men de har varken stjärnstatus eller speciellt mycket cred här hemma i Sverige. Något som örebroarna i Millencolin säkert är ganska nöjda med. Home from Home är bandets femte studioalbum sedan bildandet för tio år sedan. Producerat av […][...]

Aldrig tidigare har jag känt mig lika mycket som målgruppen som när Green Days ”International Superhits” landade i min hand. 21 låtar. Jag kunde nynna nästan allihop bara genom att läsa titlarna, men hade bara fem av låtarna i min skivsamling. Snacka om fullträff. Green Day är på många sätt trallpunkens kommersiella fäder. Inte så […][...]

På the Peepshows album ”Mondo Deluxe” finns några återkommande inslag på mina bland-CD:s komponerande för fest eller bilkörning. ”Thy Will (Not Mine)” och ”City of the Damned” är två odödliga rocklåtar. På gränsen till odödlig är också bandets spelning på förra årets Hultsfredsfestival. Mitt i den iskalla natten mellan fredag och lördag gjorde the Peepshows […][...]

När jag hörde No Fun At All för första gången tyckte jag det var hur tråkigt som helst Samma gamla skåpmat som alla svenska skatepunkband levererade. Som sagt No Straight Angels gjorde inget större intryck på mig. Jag sökte lyckan i amerikanska band istället. Trots min inställning (som inte hade någon som helst betydelse) kom […][...]

Millencolins första EP spelades in i november 1993. Deras senaste album (om man inte räknar samlingen ”Melancholy Collection”) släpptes våren 1997. Under de där första fyra åren hann de med mer än de flesta svenska band vågar drömma om. Totalt har Millencolin sålt 750 000 skivor. De har gjort fem USA-turnéer. De har turnerat i […][...]