Av någon anledning har jag aldrig kommit vidare i mitt Bill Withers-lyssnande efter samlingen ”Lean on me – The Best of” utgiven 1994 av Columbia/Sony i deras Legacy's Rhythm and Soul-serie. Det kan så klart bero på att det är lite halvknepigt att komma över album med Bill Withers, men mest av allt skyller jag […][...]

Förväntningar är väl ledordet för den här skivan. Så lång tid har gått sen sist. Och så bra har han varit en gång. Och inte blev det bättre av Sony-direktören som hävdade att ”Invincible” skulle förändra popmusikens framtid. För även om jag sa ”pfft” i en fnysning så tändes ett svagt hopp i mig. Att […][...]

MTV-galan har med åren kommit att bli en ”riktig” gala med allt vad det innebär av röda mattor, innantillupplästa ”skojiga” presentationer och minutiöst planerade framträdanden. Årets upplaga var inget undantag. Antingen var framträdandet överkoreograferat, eller så användes specialbyggd scendekor. Då var det skönt att se Jay-Z framföra sin Izzo (H.O.V.A.) för första gången. Han intog […][...]

Brainstormingmöte på MTV i början av 90-talet: ”Jag har en idé till ett billigt program. Vi hyr ett häftigt hus, vi fixar en massa snygga ungdomar som får stå och dansa medan vi springer omkring med en kamera. Sedan har vi en programledare som får bedöma vilka som är bäst och sedan går några till […][...]