Från konserten i Madison Square Garden 18 januari 2011. Sharon Jones & The Dap-Kings öppnade för Prince och i ett av extranumren klev Jones och Maceo Parker in på scenen och fyllde ut klassiska A Love Bizarre.[...]

Det har inte hunnit gå mycket mer än två veckor sedan en av funkhistoriens viktigaste rytmmästare gick bort i sviterna av cancer. Phelps ”Catfish” Collins är för de flesta mest känd som Bootsys brorsa. Vore det inte för att Bootsy är en av funkens starkast lysande stjärnor hade kanske Catfish fått mer uppmärksamhet. Hans stadiga […][...]

Den andra dagen började med trötta fötter redan från dagtid tillsammans med en molnfylld himmel utan regn. Efter dagens sura band med smak av persika var det dags att bege sig till varvetscenen och israelen Avishai Cohen och hans turné Aurora. Ett riktigt skickligt framförande med imponerande prestationer med Avishai på bas men också suveräna […][...]

”This isn’t funky enough, Fred.” Gissa hur många gånger Larry Cohen, producenten och regissören bakom filmen Hell Up in Harlem, ångrat orden han sa till Fred Wesley 1973. Att säga att tiden gett Cohen fel är ingen överdrift. Vem minns filmen eller soundtracket idag? The Payback brukar ofta lyftas fram som Browns starkaste studioalbum (en […][...]

Maceo Parker Skeppsholmen Stora scenen, torsdag 20.00 Jag ser Maceo Parker för andra gången på Sthlm Jazz Festivals scen och hans leende värmer då som nu. Det har diskuterats otaliga gånger i vårt hem var det är funken sitter och jag lanserar nästan en ny teori efter att ha sett den här spelningen. Kanske sitter […][...]

Det var under en av mina rundor av rotande i skivbackar jag hittade Mico Wave ”Cookin' from the Inside Out!!!”. Jag hade inte namnet i huvudet sedan tidigare, men anade att det kunde vara intressant tack vare en minnesanteckning om ett Bootsy-projekt som kallades ”Ultra Wave” (dessutom påminde det inte särskilt vackra omslaget vagt om […][...]

60 år är han, Maceo. Det skulle man aldrig gissa, om man inte visste hur mycket han har spelat förut. Inte en ton är trött, det stänker energi och svett om hela skivan. Och det har det säkert bokstavligt talat gjort under inspelningen, som har skett live i studion. Maceos band bestående av Greg Boyer, […][...]

James Brown var egentligen aldrig någon albumartist, det var singlarna som var fokus. Det känns konstigt att skriva det om en artist som under tre år (1968 -1970) gav ut minst femton fullängdare i eget namn och dessutom skrev och producerade album åt sina medmusiker. Men singlarna som spelades flitigt i radio, vilket i sin […][...]

Maceo spelar saxofon. Han har spelat i sammanhang som gör mig gråtfärdig av beundran. Med James Brown på 60- och 70-talet. I Parliament på 70-talet, där han tillsammans med trombonisten Fred Wesley utgjorde The Horny Horns. Med Bootsy Collins och George Clinton i diverse konstellationer efter det. Och under det senaste året med TAFKAP. Den […][...]

I början av 1970 började stora delar av James Browns band fundera på att hoppa av. Förmodligen hade några av dem övervägt det länge. Att jobba för James Brown var hårt och det var långtifrån alltid musikerna fick det erkännande de förtjänade. Många av Browns musiker har vittnat om hur svårt det varit att få […][...]