Nottz börjar med att rappa över Travis Barker-trummor. Rockinfluenserna dominerar inte You Need This Music, men de finns. De riviga gitarrerna som dyker upp mitt i Blast That, som annars i grunden är vad superproducer Nottz gör mest och bäst på den här skivan – positiv funk med en okaxig swagger, är ett exempel och […][...]

Last Train To Paris är ett konceptalbum där musiken homogent flyter på genom alla spår. Det är en fortsättning på Press Play, och här finns också det drömska soundet som genomsyrade albumet från 2006. Dawn Richards och Kalenna Harper, som tillsammans med Diddy utgör Dirty Money, gör inget större intryck. De tillför säkert ingenting negativt, […][...]

När snökanonen träffade Sverige kröp vi ihop framför tv-apparater och tekittlar. dagensskiva.com har sammanfattat november. Blixa Bargelds tekittelsång När jag hört ljuden i Einstürzende Neubautens låtar har jag antagit att det varit elektroniskt feedback eller annat tillagt missljud. Men under konserten på Cirkus såg jag Blixa forma munnen till den högsta rena tonen jag någonsin […][...]

Alla får sån hybris runt Kanye West. Lyssnarna, skribenterna, tittarna, bloggarna, twittrarna och Kanye kommer naturligtvis inte heller undan sig själv. George W. Bush skrev om Kanyes utbrott i samband med Katrina-katastrofen i sin självbiografi om åren som president och utnämnde det senare till det absolut värsta tillfället under sin presidentperiod när han blev tillfrågad […][...]

YOUNG CHRIS The Re-Introduction Young Chris posar i hippa nördglasögon och kostym på omslaget, som presenterar honom som Christopher Ries hellre än hans rapalias. Likheterna med Jay-Z är lika slående som alltid, men Young Chris är långt ifrån en trist kopia. Till skillnad från hans tidigare mixtapes innehåller The Re-Introduction bara elva låtar, och då […][...]

J. Cole är nästa stora stjärna, och han förtjänar det. Inte för att han stolt rappar om att han har gått i skolan istället för att sälja knark, och inte för att han aldrig har suttit i fängelse. Det finns gangsters med talang också. För det är vad det handlar om, talang. J. Cole förtjänar […][...]

November ser ut att bli en fullspäckad månad när det gäller skivsläppande. Dock ska man ha i åtanke att majoriteten av alla skivor skjuts upp oräkneliga gånger. En annan sak man ska ha i åtanke är dock att många av skivorna som nu har novemberdatum redan har blivit uppskjutna oräkneliga gånger, och någon gång måste […][...]

Hösten är här på allvar, och 2010 börjar så sakta lida mot sitt slut. Vi i redaktionen börjar uppförsbacken med att sammanfatta september månads bästa: Terrible Feelings (band) Skånepunk med en generös dos rock av medlemmar från bland andra Pretty Whores och Sista sekunden. Goda förutsättningar med andra ord och den självbetitlade demon lever upp […][...]

Det börjar med City Playgrounds. DJ Hi-Teks beat är enkelt, men har pondus och är toppat med skuggad sång som letar sig djupt in i medvetandet. Störst är Talib Kweli. Med albumets bästa verser är det han som trollar fram all magi. Hans flow går hand i hand med det tunga beatet, och han visar […][...]

Teairra Maris debut innehöll välsvarvade produktioner av bland andra Darkchild och Sean Garrett, men det var främst Teairras röst och kaxiga, självsäkra, råa attityd som gjorde Roc-A-Fella Records Presents: Teairra Mari till en av 00-talets bästa R&B-skivor. Den kommersiella succén uteblev dock, och när Jay-Z åkte runt och visade upp både hitmaskinen Rihanna och Teairra […][...]