Count Walter & the Bulkheads Total Constructive Loss Bluebus Publishing/NLP Music Rock med en vokalist som inte drar sig för att knorra lite falskt på ett charmigt sätt. Anders Elowsson It Used to Feel So Good Marilyn Records/Sound Pollution 60-talspop med ett glatt humör och Hammondorglar. Myspace Stone Carpet Silence! Gourmé! EP med tyngre rock. […][...]

Jack Johnson Universal Bilda er en egen uppfattning och passa på att ro hem ett eget exemplar av skivan. Rivers Cuomo Alone – The Home Recordings of Rivers Cuomo Universal Tänk vad man lär sig. Jag hade ingen aning om att han med brillorna i Weezer (en av dem med brillor snarare) hette Rivers Cuomo […][...]

Johnny Rocket & The Broncos Scars Mondo Nuevo Record Singel. Lite rockballad, men singeln ska tydligen inte vara representativ för hela albumet. Myspace Celine Dion Taking Chances Columbia/Sony BMG Mogen musik må jag säga. Officiell sajt The Carny So Let’s Give A Great Big Oldfashioned Welcome To Brunljud/Dead Frog Pop och rock som har hämtat […][...]

Ken Äntligen hemma Barabazz/Playground Ken Ring har gått och blivit snäll. Various Artists Elektronisk kompilation Stupid Dreams Records Som det låter. Medverkar gör bland andra Cotton Crew, iSH och Olle Oljud. CunninLynguists Dirty Acres Bad Taste Records/Border Hiphop. A Sudden Burst Of Optimism Sumo Entend Industries Ep med slarvig och speedad punkpop eller vad det […][...]

Visst kan det verka tråkigt, förutsägbart och en aning lågt att skylla Deathstars problem på att det är för tralligt och melodiöst. Faktum kvarstår dock att det är där skon klämmer, åtminstone vid en första anblick. En referens till Pain är ganska ofrånkomlig, men å andra sidan inte helt rättvis då det finns fler bottnar […][...]

Det finns tre saker att komma fram till när man lyssnar på Saul Williams. Det första är hur man ska förhålla sig till den. Det andra är om man gillar det. Det tredje är om man gillar att lyssna till det. Och det kan bara ske i den ordningen tror jag. Är det musik eller […][...]

Stockholm, november 1997. Rammstein spelar på Klubben under turnén efter succéskivan ”Sehnsucht”. Showen är i det närmaste fantastisk och de tänder eld på det mesta; mick- och keyboardstativ, trumpinnar och sig själva. Nåja, nästan i alla fall. Publiken är i extas. Roskilde, juli 2002. En ny skiva i bagaget. ”Mutter” var ett något mer tillgängligt […][...]

Det har varit lite svårt för mig att acceptera, men jag tycker faktiskt inte särskilt bra om den här skivan. Tyvärr. På en Nine Inch Nails-skala alltså. Alla låtar är bra, ljudet är rent och skarpt. Men det är liksom … Nånting. Nånting saknas. På många sätt är ”And all that could have been” en […][...]

För många år sedan satt jag och mina polare i bilen på väg till Stockholm för att se Nine Inch Nails live på den då ultrahippa klubben Gino vid Stureplan. Året innan hade Trent Reznor och hans ljudkumpaner släppt det skälvande albumet The Downward Spiral och gjort rent hus i min skivhylla. Väl framme vid […][...]

Pitchshifter har gjort en riktigt bra låt. Det var för några år sedan på albumet ”www.pitchshifter.com”. Låten var ”Genius” och refrängen gick så här: ”If dysfunction is our function / Then I must be some kind of genius”. Den är så bra att jag lyssnat på ett av mina blandband där den sitter som förstalåt […][...]