Få, om ens någon, städer har fått en så stor roll i populärmusiken som New York. Då menar jag inte bara som en arena för musikaliska smältdeglar och banbrytande genreexperiment. Nej, som huvudperson. I texter, låttitlar, videor och skivomslag. Det har gått så långt att viss musik knappt går att frikoppla från världens mesta stad. […][...]

Egentligen är det fullständigt självklart. 2010 var det 12 år sedan Jazz FM-medarbetaren Mark Doyle släppte sina båda Nu Cool-samlingar. Framförallt den andra sålde som smör, bättre än något annat som kommit från Jazz FM. Och det var också här som det som är Hed Kandi föddes. Mark smög in discoglittrande house och lät en […][...]

Visst. Det skulle egentligen ha varit något annat här idag. Det var planen. Men mitt musiklyssnande höll inte med. Kanske var det kastandet mellan hopp och förtvivlan när solen retande börjar titta fram bara för att försvinna lika snabbt – och med den tron på att det ska bli vår i år igen. Kanske var […][...]

Det finns många sätt att snabbt få mig välvilligt inställd till ett album. Ett sätt är att låna Paul Shapiros flöjt från Frankie Knuckles och Eric Kuppers magiska The Whistle Song (en av de bästa låtar som spelats in). Ett annat sätt är att göra sin egen tolkning av Sterling Voids It’s Alright (också den […][...]

Åttiotalet var mycket. Mycket färg. Mycket hårsprej. Mycket axelvaddar. Mycket musikalisk kreativitet. Mycket ljud. I den pop som kom att sätta tonen för hela åttiotalet, från decenniestartens New Romantics hela vägen fram till avslutningsårens housepop, var att man gärna hade väldigt mycket ljud. Och gärna mycket eko. På sången. På trummorna. Gärna eko på ekot. […][...]

Tyska trion Daniel Brandt, Jan Brauer och Paul Frick kallar sin musik för akustisk techno och hur motsägelsefullt det än kan tyckas låta är det i mångt och mycket vad You Make Me Real handlar om även om den rätt snäva beskrivningen inte berättar hela sanningen. Genom att bygga upp musiken kring instrumentering som piano, […][...]

Uppenbarligen är Bergen inte bara en av norra halvklotets fuktigaste städer utan invånarna även några av de funkigaste. Åtminstone kan man lätt få uppfattningen att groovig dansant handklappande electrofunk är deras och stadens signaturmelodi när Bergensere rullar igång. Det är ett alldeles oavsett en snyggt passning och även det mest uppenbart dansanta spåret på Björn […][...]

Lite försenat listar jag 100 låtar från 2009 som alla borde upptäcka. 100 låtar uppdelade i tio delar om tio låtar. 100 låtar, 10 delar, 10 veckor. Läs och lyssna. Och i de sista skälvande stunderna av 2010 går vi i mål med den sista delen i min 2009-lista. Nästan hälften av låtarna visade sig […][...]

Halvvägs in på Breaking the Fourth Wall dyker Discothèque upp. Ett elva minuter långt monster till låt som inte alls är så dansant som titeln kan antyda. Det närmaste disco den överhuvudtaget kommer är att den snuddar vid en nerrökt fjordvariant när den inte vill bestämma sig för om den vill helst ska vara dubbig […][...]

Lite försenat listar jag 100 låtar från 2009 som alla borde upptäcka. 100 låtar uppdelade i tio delar om tio låtar. 100 låtar, 10 delar, 10 veckor. Läs och lyssna. Låtarna som Spotify har hamnar i den här spellistan Natalie Imbruglia Want (Buzz Junkies Club Mix) Natalie Imbruglia har varit lite av en favorit ända […][...]