På omslagsbilden till Art Slave ser Amalia Townsend (gissningsvis) i sin färgglatt vinylpimpade version av Daft Punks rymdhjälm ut att ha klivit rakt ur världens roligaste tidsmaskin. Inget kunde vara mer passande då det lika mycket är det förgångna som framtiden som sätter ramarna för Art Slave och ur det pressar essensen till hur funken […][...]

Från konserten i Madison Square Garden 18 januari 2011. Sharon Jones & The Dap-Kings öppnade för Prince och i ett av extranumren klev Jones och Maceo Parker in på scenen och fyllde ut klassiska A Love Bizarre.[...]

Live i Houston 1978. Now can I get an encore?[...]

En jazzsångerska till mamma och en Chet Baker-manager till pappa, uppvuxen i sextiotalets Greenwich Village, hängde med folk som Janis Joplin, Jimi Hendrix, Charlie Mingus och John Lennon. Det är lite svårt att inte sugas in i den musikaliska världen med den starten. Sedan dess har Danny Krivit varit en av de riktiga pionjärerna i […][...]

Rent tekniskt proto-funk eller rent av soul, men den här tidiga versionen av det som skulle bli I Feel Good ur filmen Ski Party från 1965 är ändå funkig så det räcker.[...]

Tyska trion Daniel Brandt, Jan Brauer och Paul Frick kallar sin musik för akustisk techno och hur motsägelsefullt det än kan tyckas låta är det i mångt och mycket vad You Make Me Real handlar om även om den rätt snäva beskrivningen inte berättar hela sanningen. Genom att bygga upp musiken kring instrumentering som piano, […][...]

Att afrobeatens fader, Fela Kuti, blev nästan 60 år är egentligen inget annat än ett mirakel. Han var ständigt i skottlinjen, en evig nagel i ögat på de styrande krafterna i hans älskade Nigeria. Kanske var det hans stora popularitet i folklagren som gjorde att en så pass kontroversiell artist ändå levde tills sjukdomen aids […][...]

Uppenbarligen är Bergen inte bara en av norra halvklotets fuktigaste städer utan invånarna även några av de funkigaste. Åtminstone kan man lätt få uppfattningen att groovig dansant handklappande electrofunk är deras och stadens signaturmelodi när Bergensere rullar igång. Det är ett alldeles oavsett en snyggt passning och även det mest uppenbart dansanta spåret på Björn […][...]

Hur mycket mer eller mindre spretigt virriga men också ofta lysande skivor Squarepusher än har släppt genom åren har behovet att gå tillbaka till sina musikaliska rötter och leka loss på basgitarren på de senare blivit allt mer tydligt. Nästan så att det är först som virtuos bakom basistens bas som Tom Jenkinson verkligen kan […][...]

[...]