Det skulle vara ganska lätt att avfärda The Je Ne Sais Quoi som de där olyckliga sista som precis missade postpunkexpressens femton sekunder i mediabruset. Enkelt, om det inte vore för att de faktiskt tar med något helt eget till festen. Där mycket av den nya postpunken dras med problemet att ibland bli lite för […][...]

Det börjar bli en aning tjatigt. Fortfarande riktigt bra, men tjatigt. Nackdelarna med John Frusciantes kreativa och snabba utgivning börjar märkas. Jag hinner inte lyssna färdigt på en skiva förrän nästa kommer. Det går för snabbt och blir för mycket. Dagens i-landsproblem? Minst sagt. John Frusciantes utgivning hittills i år saknar motstycke. Först världens bästa […][...]

Hur låter det, undrar du. Bandets biografi svarar: ”De-Loused In The Comatorium consists of eight continually shifting tracks which variously recall Led Zeppelin, Fugazi, Jane’s Addiction, Can, Santana, Spirit, '70s Miles Davis, ambient Dub… and even At The Drive-In, very occasionally. It's unapologetically progressive music: unencumbered by genre, unafraid of seriousness, reverberating with new ideas […][...]

Efter den ångvältsattack som var ”Do Not Tailgate” tog Fireside en sväng in på ett snårigare rockspår. På väg bort från det emocorefärgade landskapet. Utan att för den skulle lämna det helt. Resultatet är nog så nära Fugazi ett svenskt band kommit. När ep:n ”Sweatbead” släpptes som en försmak inför ”Uomini D'Onore” visste jag inte […][...]

Den trio som utgör The Convocation of… är inte helt lätt att kategorisera. Eller för den delen beskriva. Något som är skönt så länge jag bara ska lyssna på bandet, men när måste skriva om deras nya skiva är det inte lika roligt. Rytmsektionen, bas och trummor, påminner mig om Don Caballero. Främst trummorna som […][...]

Jag möts av ett långsamt crescendo bestående av trummor, bas och vassa gitarrer. Låten rullar igång lite avvaktande, sen följer ett avgrundsvrål, en vägg av förbannade gitarrer, våldsamt smattrande trummor och en argsint bas som gör sitt bästa för att överrösta de andra instrumenten. Attack! Hårt! Rakt i magen. Ilska som känns i hela kroppen. […][...]