Backstreet Brit Funk tells the story of the underground scene in the UK when punk and disco were giving way to a new blend of jazz, soul and funk, heavily influenced by the American big hitters of the day but re-worked by the UK pioneers for the British dancefloors. Den sammanfattningen säger ungefär det mesta […][...]

Jag tror att det är den jävla eländiga kylan som är anledningen. Vintern som aldrig släpper taget och metrologer som pratar om frost fast det är maj. Som dessutom säger att sånt här kan vara fullt normalt den här tiden på året. Skitsnack. Det är har aldrig varit en sådan här eländig och långdragen vinter […][...]

Fredrik Strage har en gång sagt att electroclash var musikjournalistmusik. Musik som hyllas överallt, men som inte en käft utanför kåren köper. Det ligger en hel del i det. Oavsett vad man må tycka om electroclash (allt från att det var ett skitkass genrenamn till att musiken bara är såååå 2002) så kom Felix da […][...]

I slutet av sjuttiotalet stod två av årtiondets mest uppmärksammade musikrörelser inför något slags vägskäl. Punken höll på att dela upp sig i olika riktningar där de äldre som fortfarande höll på fick kallas new wave och de andra oi!, hardcore och krusty. Eller nåt. En del andra var bara rent av fåniga jippoprojekt som […][...]