Peter Greenwood från The Loose Salute, bandet han har tillsammans med bland annat Ian McCutcheon från Mojave 3, släpper i dagarna debutalbumet Sirens. Med ovanstående i bagaget, i soloversion, hamnar vi någonstans mellan Fionn Regan och Nick Drake. Men Pete Greenwood är en klassisk brittisk folksångare som också stoppar in små doser highwaycountry mellan balladerna. […][...]

All aboard the adventure All aboard our adventure. Den sista meningen är något mer relevant än den första. Med Rascalize har The Rascals efter en tids skuggtillvaro åtminstone börjat maka sig framåt i rampljuset. Det är inte svårt att sätta fingret på varför det händer just nu, eller över huvud taget varför. The Last Shadow […][...]

Det finns lovande band och lovande band. De, som exploderar likt supernovor redan i första andningen, och sedan finner att de inte har något kvar. De som börjar lite vingligt och sedan blommar ut. Och sedan har vi den tredje sorten. De som aldrig blir något annat än lovande. De som ständigt balanserar på slak […][...]

Det var ungefär så här det lät på Little Black Numbers. Albumet från 2000 som ”du bara måste ha” men som ingen kunde motivera. Bara snälla leenden till svar på frågan varför. Som om den med ett hjärta av sten var jag. För det är väl ändå på barnsångssamlingen Colours are Brighter som Kathryn Williams […][...]

The Loose Acoustic Trio Sorrow Be Gone Big Book Records/Border Cajuninspirerad folk med banjo och mandolin. Myspace Laurie Jones Laurie Jones Reversing Records/Hemifrån Singer/songwriter och folkrock med lite fart på gitarrerna. Myspace Jack Tempchin Songs Night River Records/Hemifrån Amerikanare rockfarbror med ett par år på nacken. Officiell sajt John Batdorf & James Lee Stanley All […][...]

Polly Jean Harveys ickestrategi är vid det här laget en strategi. Oviljan att stanna har blivit erkänd. Hon har dock alltid haft med sig en vapenbärare som på White Chalk lyser med sin frånvaro. Gitarren. Dess existens har suddats ut. Vid det här laget vet de flesta förmodligen att Polly tog till pianot istället, så […][...]

Scenario: på en förfest spelas Status Quo på stereon, varpå en i gänget på festen försöker göra sin röst hörd för att påpeka att Status Quo faktiskt är ett band han verkligen gillar. Killen vid vinylspelaren nickar lite förstrött och konstaterar sedan att nästa Statuslåt är jävligt bra och får medhåll från resten av sällskapet, […][...]

Jonna Lee 10 Pieces, 10 Bruises Razzia Records/Bonnier Amigo Jonna Lee är influerad av England och Ed Harcourt. Officiell sajt, Myspace The Bell Make Some Quiet Badman Recordings/Border Debutalbum. Rock och pop med gitarrer som huvudingrediens. Ömsom larmigt, ömsom försiktigt. Officiell sajt[...]

Det känns inte särskilt spännande med sirenerna och kyrkklockorna i Cans. Tunng som kan göra så fantastisk musik verkar ha ganska låga musikaliska ambitioner på Good Arrows. Istället för fenomenala verk som Jenny Again från Comments of the Inner Chorus och snåriga utflykter består Tunngs nya album av stämsång och ballader likt James Yorkstons katalog […][...]

I burn my tomorrows, and I stand inside today, at the edge of the future, and my dreams all fade away. (Burn my shadow, med Ian Astbury på sång) Det första stämmer. Det andra kanske. Det tredje, inte. Det fjärde, återigen. I och med den här versionen av sitt Unkle-projekt har James Lavelle trampat fast […][...]