Beroende på vilket format av Madonnas andra singel från Confessions on a Dance Floor du köper kan du se fram emot remixade versioner av titelspåret från namn som Paul Oakenfold, Green Velvet och Lu Conten själv. Men dem får ni upptäckta på egen hand. Det här handlar om mötet mellan Madonna och Pet Shop Boys. […][...]

Jag har aldrig fattat varför så många vill höra dålig musik just under julen. Senast häromdagen kom ett oväntat önskemål om juste ”dans runt granen”-musik med ”dragspel och prylar”. Lika snabbt började någon yra om Phil Spector. Honom gjorde jag upp med förra året. Dags för en sann hjälte att möta ättestupan i år. Tänkte […][...]

I 1950-talets USA tilldelades svart musik plats i radio genom vita coverversioner på rhythm & blues-låtar. Vita artister, med Elvis Presley som lysande exempel, slogs om platserna på Billboard med låtar där de sjöng på ”svart vis”. Bland artisterna som blev omgjorda till covers fanns några svarta killar i en Doo Wopgrupp som hette The […][...]

Den här skivan är så förbannat bra från början till slut att jag nästan skiter på mej. Då skivan kom ut i januari 2000 så var jag ingen större HIM-fan. Men allt, inklusive mitt liv, ändrades i en handvändning i och med den här plattan. Före ”Razorblade Romance” har HIM släppt skivan ”Greatest Love Songs” […][...]

Jag tänkte för en gångs skull vara aktuell och skriva om musik som ligger på hitlistorna. Den som inte hört den oskattbara låten ”A Little Less Conversation” med Elvis (och i och för sig nåt talanglöst klantarsel som kallar sig DJ och har sabbat låten nåt bedrövligt) den här sommaren finns troligtvis inte. Låten kommer […][...]

Okej. Så här tror jag att det gick till. Du klickade in dig till den här recensionen därför att du trodde att du skulle få läsa en skojig sågning av Supernatural, Popstars-fenomenet och kommersiell musik i allmänhet. Kanske läsa ordet ”bajs” ett par gånger. Sedan hade du tänkt skriva en kommentar om hur kräkäcklig den […][...]

Rubin Steiner är alter ego för fransmannen Fred Landier, en person med förkärlek för extrema blandningar och galna infall. Och definitivt rytmen i blodet. Arrangemang av egentligen osannolika byggstenar faller självklart på plats i den här mannens vård. Vassa och pockande housetrummor böljar glatt tillsammans med jazziga vibrafoner, trumpeter med sordin och hiphopbeats. Stråkar som […][...]

Med en dåres envishet kommer jag att fortsätta hävda att det inte finns några bra julskivor. ”Phil Spectors julskiva är bra”, kommer någon att svara. Nej, det är den inte. För att gilla julskivor måste man gilla låtarna och jag gillar verkligen inte ”Frosty the Snowman” och ”Rudolf the Red Nose Reindeer”. Det spelar ingen […][...]

Jag vet inte vad jag tycker mest illa om. Att den här skivan känns som en enda lång pengahungrig spekulation. Att en sida i cd-häftet gör reklam för skivor som inte har det minsta med 2Pac att göra (bland annat solodebuter från två artister som av en slump är med på varsitt spår på 2Pacs […][...]

Randy har bytt skepnad igen. Punk-Sveriges största kameleonter har flyttat till den naturliga hemvisten Burning Heart och ömsat skinn. När nio av tio skatepunkare bytt kostym, mognat eller börjat spela garagerock släpper Randy ifrån sig en skiva som inte kan beskrivas som något annat än punk. Rakt av punk. 17 låtar energistinn och tokglad punk. […][...]