Nicke Anderssons rockorkester är för dagen förstärkt med ytterligare en gitarrist, vapendragaren från Death Breath, Robert Pehrsson, hanterar scenens tredje Flying V-gitarr. Spons? Trots att de spelar lite för tidigt på en scen som känns lite för stor i relation till publiken levererar de fin rock’n’roll-underhållning. Det är en bra sak att ha fyra man […][...]

Det skrivs en del i stockholmspressen om att det skulle vara folktomt och ödsligt här i Småland. Att det skulle bero på att publiken vant sig vid stadsfestivaler och de bekvämligheter en sån festival för med sig. Tillåt mig invända. Hultsfred 2011 är förvisso inte lika myllrande som några av de mest framgångsrika åren, men […][...]

Jag gillar Nicke Anderssons Death Breath lite mer än vad en del av er skulle tro var möjligt. Visst, det kan bero på att jag gillar mycket av det Nicke Andersson gör mer än vad som är riktigt hälsosamt, men jag anar ändå att det finns betydligt mer dödsmetall jag borde gilla. Frågan är bara […][...]

Jag har ett ganska okritiskt förhållande till Nicke Andersson och hans produktion under de åtminstone tio senaste åren (jag lyssnade aldrig på Entombed när det begav sig och har inte orkat påbörja resan bakåt än). I The Solution gör han retrosoul med Scott Morgan vid mikrofonen och sig själv på trumpallen (och säkert en hel […][...]

Death Breath är sannerligen ett produktivt band. Inte långt efter debutskivan landar nämligen en tiotummare på skivdiskarna. Resonemanget må möjligen dofta av att smida medan järnet är varmt, men för oss som gillar retrodödsen är det som en smärre julafton. Receptet på Let it Stink skiljer sig ungefär lika mycket som debuten gjorde från hur […][...]

När Fenriz är inblandad i ett skivsläpp kan man i stort sett alltid räkna med att det låter old school som satan. Så är även fallet med norska Obliterations debut Perpetual Decay, som släpps via just Darkthronekillarna Fenriz och Nocturno Cultos egna bolag Tyrant Syndicate. Men i Obliterations fall är det inte black metal det […][...]

The Flaming Moes We’ll Never Forget Where Our Hearts Lie – Love, The Flaming Moes Eget släpp Pop som drar åt soul och rock med rhodes och blås. Från Skara. Officiell sajt, Myspace Jessica Folcker Skin Close Cosmos Records/Bonnier Amigo Förvånansvärt poppigt eller snarare electropoppigt. Youssou N’Dour medverkar på ett spår. Officiell sajt Oh Laura […][...]

Redan när jag läste om Death Breath första gången gav de mig mycket tillbaka i form av impulser till att damma av (nåja, så mycket damm var det inte) lite gamla dödsplattor. En ledig förmiddag spenderades framför stereon medan jag överdoserade koffein och death metal från sent 1980-tal och tidigt 1990-tal. Autopsy ”Severed Survival”. Death […][...]