Efter Roky Ericksons kärleksfulla samarbete med Okkervil River behövdes en paus innan His Greatest Misses. Däremellan klämde dessutom Daniel Johnston in beam Me Up!. Tre album som cirkulerar kring samma grånade piano. Egentligten är det Robert Wyatts album som ligger i mitten, mellan den skäggige fadern och den nervösa modern. His Greatest Misses är progressiva […][...]

Jacques C Layers Funk Noir Records/Border Delar säng med fransk house/electro och brittisk postpunk. Småtrevligt. Myspace Jamie Lidell Compass Warp/Border Soul med elektroniskt brus. Myspace Daniel Johnston Beam Me Up! Hazelwood/Border Ett substanslöst lallande. Men den bipolära störningen ursäktar väl musiken. Myspace Kasban Nåt som bankar Bonjour Recordings/Border Lättsam pop i Jakob Hellmans anda. Myspace […][...]

När Kal skrev om Jad Fair och Teenage Fanclubs samarbete Words of Wisdom and Hope avslutade han: För mig är problemet med skivan att jag inte håller ut till det tolvte spåret, tröttnar gör jag inte, men jag tappar intresset. Men det spelar inte så stor roll. Jag har fått min dos redan innan och […][...]

Titeln vittnar om ett rent coveralbum. Den kallades ”coverskivan” fram till Yo La Tengo Is Murdering The Classics från 2006. Fakebook är inte en coverskiva. Nästan en tredjedel av spåren är Yo La Tengos egna, skrivna av Ira Kaplan och Georgia Hubley. Helt fräckt mäter de sig med Cat Stevens och John Cale. Tittar du […][...]

Man skulle kunna få för sig att Daniel Johnston har gått och blivit konventionell. Den egensinnige kultfiguren och låtskrivargeniet har byggt mycket av sitt namn på just sina konsekvent taffliga inspelningar, och de låtar som skrevs innan Daniel insåg att man kunde kopiera kassettband finns i ett oöverskådligt antal versioner, den ena svajigare än den […][...]

I början av året publicerade New York Times en seriestrip av Jeffrey Lewis. Den hette A Year in Love and Music och var en kort sammanfattning av hans gångna år, med en ruta för varje månad. Vi får se hur Lewis går från att fira the best Valentine’s day ever med sin kompbasist tillika flickvän […][...]

2009! Ett helt underbart musikår framför oss, eller? Det visar sig. En månad har gått och dagensskiva.com har blivit fler på redaktionen. Här är de nyas, och de gamlas, val för det bästa i januari. Foto: Hilda Carlsson Jonathan Johansson Efter att ha matat singlarna En Hand I Himlen och Innan Vi Faller under två […][...]

Det var en varm och härlig känsla som spred sig i kroppen när jag öppnade en tjockt paket från Twentyfoursevenecordstore någon gång för sex år sedan. I paketet låg det en packe med då nya och efterlängtade vinylskivor. Bland de skivorna som fanns i högen var Noah 23s Quicksand. En skiva som jag bara hade […][...]

När ”Post-War” förra året blev den där skivan man i backspegeln borde lyssnat mer på, men aldrig riktigt gav tid, var det ”To Go Home”, skriven av Daniel Johnston, som ändå bitit sig fast och gjort sig trallande fånig i bakhuvudet. ”To Go Home” är så direkt och kombinerar just det som är bra med […][...]

Hasande, halvt snubblande ramlar han in på den halvfulla vägkrogen. På scenen står ett halvpackat ostämt band och spelar slött. Ett flin märks tydligt i ansiktet trots att halva underkäken saknas. En hand sträcker sig in under de ruttnande revbenen och river ut en illaluktande blindtarm. Som en handgranat slänger han den lojt bland borden […][...]