Det var en juli som präglades av händelserna i Norge och Amy Winehouse bortgång. Men det var också en juli där Hultsfredsfestivalen kom tillbaka och ställde till med fest för stora delar av redaktionen. Hultsfredsfestivalen Vilken återkomst! Skit samma att det inte var packat framför scenerna de första två dagarna. Det fina med Hultsfredsfestivalen var […][...]

Kvart i fem börjar årets konsert i Hultsfred. När Charles Bradley, efter att kompbandet kört ett par instrumentala låtar, kliver in på scenen stiger jublet i Teaterladan (förlåt White Stage). Jag påminns om att det är en av mina absoluta favoritscener i festivalsverige. Få klarar att matcha stämningen i en euforisk och välfylld teaterlada i […][...]

Fredagen inleddes där torsdagen avslutades: på Teaterladan eller vita scenen som den heter nu för tiden och det är Paper som står för musiken. Efter alla lovord om Stockholmstrion var jag väldigt förväntansfull och lyckligtvis infriades dessa förväntningar med råge. Den tidiga speltiden till trots (13.15) var bandet förvånansvärt peppat och gjorde en riktigt bra […][...]

Det skrivs en del i stockholmspressen om att det skulle vara folktomt och ödsligt här i Småland. Att det skulle bero på att publiken vant sig vid stadsfestivaler och de bekvämligheter en sån festival för med sig. Tillåt mig invända. Hultsfred 2011 är förvisso inte lika myllrande som några av de mest framgångsrika åren, men […][...]

Charles Bradleys liv är verkligen värt att läsa om. Att han 62 år gammal släpper sitt debutalbum verkar när man lyssnar på No Time for Dreaming inget annat än orimligt. Det borde rimligtvis vara ytterligare en i raden av de senaste årens framgångsrika nytändningar av gamla hjältar. Daptones Gabriel Roth hittade Bradley på en liten […][...]

Om du någon gång undrat över vart det tjocka blåset i Jay-Z:s Roc Boys (And the Winner Is) kommer ifrån har du redan hört Menahan Street Band. I nästan samma stund som de släppte Make the Road by Walking som b-sida till Charles Bradleys vokala tolkning, The Telephone Song, pekade Jigga ut den för Diddy […][...]