När Leela James äntligen får ur sig ett andra album bryter hon mot så många tabun att det är lätt att tappa räkningen och svårt att inte imponeras. Att släppa ett coveralbum är kanske inte det skarpaste draget om man vill få tyckarfolket med sig. Att välja låtar som Betty Wrights Clean Up Woman, Rolling […][...]

Veckans K-special i SVT2 bjuder på en hyggligt nyinspelad fransk dokumentär om James Brown. Programmet fokuserar på tiden fram till 1971 (som i tablåtexten beskrivs som James Browns mest framgångsrika, även om undertecknad skulle dra strecket åtminstone tre år senare). I programmet medverkar bland andra Fred Wesley, Bootsy Collins, Alan Leeds och Martha High. Sändningstider: […][...]

Jag har sällan haft så svårt att välja ut årets låt som 2008, så när jag pekade ut Gnarls Barkleys Who’s Gonna Save My Soul var det lite uppgivet (och albumet var verkligen trist). Hade jag tänkt tanken ett varv till borde jag ha valt Ice Cube Gangsta Rap Made Me Do It. 2008 hade […][...]

”Det låter ju inte speciellt bra när du berättar om det.” Orden är min sambos. Jag har precis återberättat kvällen med Bootsy Collins hyllning till James Brown på Berns i Stockholm. För den som inte är ett fanatiskt Bootsy-fan eller James Brown-dito (eller som jag både och) kanske det inte verkar så imponerande. För mig […][...]

Tonen sätts redan i första spåret där Jack Splash efter att ha dragit i sig ett par ballonger sprängfyllda med helium skriver om hiphop- och funkhistorien med sig själv som centralfigur. Det här kommer att handla om sprallig påläst referensfunk. Jag biter mig hårt i tungan för att inte börja peka ut influenserna, då riskerar […][...]

Jag surade ju över Hultsfredsbokningarna i förra veckan. Så det kanske vore på sin plats att säga vad jag vill se på festivalscenerna i år. Det finns fem festivaler jag fortfarande överväger att åka på. En har redan bokat klart – Putte i Parken. De andra har en del kvar. Så här skulle jag vilja […][...]

Maceo Parker Skeppsholmen Stora scenen, torsdag 20.00 Jag ser Maceo Parker för andra gången på Sthlm Jazz Festivals scen och hans leende värmer då som nu. Det har diskuterats otaliga gånger i vårt hem var det är funken sitter och jag lanserar nästan en ny teori efter att ha sett den här spelningen. Kanske sitter […][...]

Den här dubbeln var tänkt som den storslagna återkomsten. En skiva Funkadelic, en skiva Parliament. P-funkens tvillingband förenade en gång för alla. Så blev det nu inte. På fler sätt än ett. För den som följt George Clinton och hans turnérande funkcirkus under de senaste åren är den här skivan ändå ingen överraskning. Det handlar […][...]

Det är precis i början av 70-talet. Holland-Dozier-Holland har för första gången tröttnat på Berry Gordy och lanserat egna etiketten Invictus. De signar lite på måfå allt som de hört talas om i korridorerna på Motown. George Clinton har i sin tur tröttnat på att försöka få Gordy att köpa hans låtar eller att spela […][...]

Som en golden retriever snarare än en greyhound, så känns Snoop Dogg år 2004. Han har förvandlats till gangstahiphopens mysfarbror (eller ständige snuskgubbe om ni så vill). Han biter inte särskilt hårt och upprör nätt och jämnt en indiemoralist längre. (Det skulle möjligen vara i den moderna mördarballaden ”Can U Control Yo Hoe” där Snoop […][...]