Den väg Wolves in the Throne Room slog in på i och med sin andra platta Two Hunters 2007 har nu nått sitt slut. Via förra plattan Black Cascade avslutar man nu sin trilogi med nya Celestial Lineage och det är svårt att inte imponeras över vilken oerhört hög klass samtliga tre skivor håller. I […][...]

Vore det inte för rapporterna om en tämligen strykande åtgång när Void kunde förbeställas på vinyl hade jag inte haft en aning om vilka Craft var när skivan landade på mitt skrivbord. I efterhand funderar jag på om det inte hade varit lika bra. Jag vet ju att det är så jag, och säkert många […][...]

Från diskursen som säger att black metal är ett sinnestillstånd och en attityd snarare än ett rent musikaliskt uttryck landar nu enmansprojektet Botanist från San Francisco med sitt mustiga debutalbum I: The Suicide Tree/II: A Rose From the Dead, som spänner över två skivor och hela 40 spår. ”Eco-terrorist black metal” kallas upphovsmannens musik och […][...]

Niklas Kvarforth är nu tillbaka med den sjunde installationen av sitt band Shining. På VII: Född förlorare är allt som vanligt ett veritabelt sammelsurium av känslor. Allt är inte greppbart eller förståeligt, men däri ligger också en stor del i skivan, och bandets, storhet. Men vad som äcklar mig mest, är din vidriga filantropi (Människa, […][...]

Sedan Varg Vikernes släpptes ur fängelset 2009 har produktiviteten kring hans enmannaprojekt Burzum varit hög. 2010 släpptes Belus och nästan på dagen ett år senare kommer nu uppföljaren Fallen. För egen del dröjde det länge innan Burzum lockade. Bandets tidiga alster ses som milstolpar inom black metal, men själv föredrar jag Darkthrones album från tidigt […][...]

Nu när vi sammanfattat 2010 är det en skiva jag saknar i mina egna listor. Det har varit en av de absolut viktigaste skivorna för mig under 2010, men den är inte med på listorna för jag upptäckte den för sent. Den kom redan 2009. Jag är osäker på varför jag letade upp den från […][...]

Den ursprungliga tanken var att vänta med att skriva om den här skivan. Att låta den sjunka in så att jag inte skulle skriva något förhastat. Men i takt med att jag flyttade Paracletus högre och högre upp på årsbästalistan insåg jag att det nog ändå var dags. Egentligen ville jag att skivan skulle ge […][...]

Fågelkvitter, en porlande bäck, en melankolisk cello. Agalloch slår an tonen direkt på Marrow the Spirit. Med ungefär samma medel som franska Alcest försöker Agalloch föra samman black metal med postrock, men där svartmetallen närmast är ett pikant inslag hos Alcest är postrocken kryddan hos Agalloch. Jag behöver väl knappast poängtera att jag föredrar Agalloch […][...]

Danzig Deth Red Sabaoth AFM Records/Sound Pollution Ny platta med gamla grepp. Danzig har även passat på att piffa upp omslaget och konvolutet med en hel del nakna bröst. Myspace Yonder Foreign Shore Veranda Independent Records/Bonnier Amigo Folk och blues i mörkt och maka tempo. Myspace Kråkesølv Trådnøsting Diger/Sound Pollution Norsk skramlig pop/rock med lite […][...]

Det är svårt att värja sig mot Erik Danielsson och därmed också bandet Watain. För även om jag kan hysa viss skepsis mot hans agenda och tal om kosmiska urkrafter och rent kaos lyssnar jag. Anledningen stavas hängivenhet och Danielsson och kompani har en hel del av den varan. Watain har funnits dryga tiotalet år […][...]