Basement Jaxx gör några bra grejer på senaste skivan. De fortsätter att gräva upp sin egen stig långt vid sidan om de flesta andra. Det är en bra sak. De undviker att hoppa på det senaste årets kanske mest obehagliga trend: rockdansen. Det är en bra sak. Men resten. Nja. Okej, det här är självklart […][...]

Hiphopåret 2004 är alldeles utmärkt. Kanske inte det mest nyskapande. Kanske inte det mest uppskrivna. Men ändå fyllt av godis för den som lyssnar och letar lite. Kanye West är årets fixstjärna. Athletic Mic League har sparkat skruvade knorrar mot en intet ont anande publik. Okayplayer-gänget släppte en bitvis svinbra samling. Talib Kweli har gett […][...]

Det är intressant det här med skolor. När jag började lyssna på hiphop i slutet av åttiotalet kallades Native Tongues-kollektivet, med Jungle Brothers, De La Soul och A Tribe Called Quest i spetsen, ”den nya skolan” av många. Men redan dessförinnan hade det funnits en ”ny skola”. En skola som i princip tog sin början […][...]

Discjockeyn var för discon vad James Brown var för funken. Den tändande gnistan för en ny genre. Det var DJ:n som bestämde vad som skulle spelas på diskoteken och som på så sätt definierade vad som kom att bli disco. Skivspelarna och tolvtumssinglarna var hans verktyg. Nästan ett decennium senare var DJ:n en lika viktig […][...]

MTV-galan har med åren kommit att bli en ”riktig” gala med allt vad det innebär av röda mattor, innantillupplästa ”skojiga” presentationer och minutiöst planerade framträdanden. Årets upplaga var inget undantag. Antingen var framträdandet överkoreograferat, eller så användes specialbyggd scendekor. Då var det skönt att se Jay-Z framföra sin Izzo (H.O.V.A.) för första gången. Han intog […][...]