Var sak har sin tid, uppenbarligen. Och nu är det nya tider. För när jag tidigare välkomnade att Aaron Stainthorpe använde sig av growlsång, är det numera så att jag uppskattar motsvarigheten. Och när han gör det så pass bra som han gör i refrängen på Santuario di Sangue, där han träffar högre toner än […][...]