Det var när jag lyssnade på Rocket Juice & the Moon fina album som jag påmindes om en artikel jag läst i Lira. Den handlade om Fatoumata Diawara och om hur hon växlat från filmens värld till musiken. Jag minns inte detaljerna nu, men jag minns att jag hade tänkt lyssna på albumet. Som så […][...]

Att afrobeatens fader, Fela Kuti, blev nästan 60 år är egentligen inget annat än ett mirakel. Han var ständigt i skottlinjen, en evig nagel i ögat på de styrande krafterna i hans älskade Nigeria. Kanske var det hans stora popularitet i folklagren som gjorde att en så pass kontroversiell artist ändå levde tills sjukdomen aids […][...]

Det är så tydligt. Från att ha varit endast en pålitlig liveinstitution har nu WON, som tidigare gått under bandnamnet NOW, gått från klarhet till klarhet och bevisar att de är en kraft att räkna med även på skiva. Det sväng och de oberäkneliga tvära kasten som genomsyrar musiken live har smidigt överförts till The […][...]

Att jag aldrig skrivit om The Budos Band tidigare verkar faktiskt helt otroligt. Brooklynbandet har funnits vid min sida och i mitt hjärta i fem år nu. Deras tjocka urbana afrofunk ligger i trakterna av kollegorna i Antibalas. Tydligt amerikansk i sina lika afrikanska rötter. Det som på sätt och vis utmärker The Budos Band […][...]

Pax Nicholas, eller Nicholas Addo-Nettey som han kallades när han föddes i Ghana, är en av många afrikanska musiker som tagit sin examen i Fela Kutis Africa 70. Under åren 1971 till 1978 backade han Fela på både scen och skiva. Som så många andra närde han en egen karriär vid sidan av. Na Teef […][...]

Att vänta fyra år med uppföljaren till den smått lysande debuten Based on A True Story är förmodligen att betrakta som ett kommersiellt självmord. Men samtidigt är det fullt i linje med hur Fat Freddys Drop fungerar. De har aldrig brytt sig om hur man traditionellt bör göra utan gjort allt efter eget huvud. De […][...]

Det är väl inte direkt så att han överraskar den gamle afrobeatmästaren. När han nu släpper ännu ett album i eget namn känns det mesta tryggt, bekant och fint. Han bäddar in mig och tar mig till Afrika med sina karakteristiskt mjuka träffar på trumskinnen. Tony Allen bestämmer tempot, jag kan bara följa med och […][...]

Det här var precis detta jag hade hoppats på. Jack Peñate är inte längre britpop och jag älskar det. Allting är nytt. Glöm skräniga trummor och alla andra brittiska pastischer. Det här är musik som gör att solen går upp över en dimmig savann i Afrika varje morgon. Det här är musik som gör dina […][...]

Du har bara lyssnat några sekunder men ändå känner du det. Du känner frihet och värme. En avslappnad känsla går igenom din kropp. Du har köpt en billig sista-minuten-biljett av Fritidsresor och står nu på någon av Kanarieöarnas stränder och blickar ut över solnedgången. Känner du? Jack Peñate nya singel Tonight’s Today är den här […][...]

Veckans festivalbokning är utan tvekan Seun Kuti & Egypt 80 till Way Out West. Seun är, som namnet antyder, afrofunkmästaren Fela Kutis son och Egypt 80 är ett av Felas gamla kompband. Jag lyssnade på något spår från Seun Kutis debutalbum i höstas. Gillade det jag hörde, men kom ändå aldrig vidare med hans afrobeat […][...]