Jay-Z var som bäst på The Dynasty, hans femte album. På de fyra album han hade släppt innan hade han gott och väl bevisat att han var värd att kallas världens bäste rappare, men på The Dynasty var han på hugget. Han utstrålade en energi som inte fanns på de tidigare albumen på samma sätt. Nu var Jay-Z inte bara den som tog täten när det gällde hiphop, han regerade över en dynasti.

The Dynasty: Roc La Familia skulle bli ett gruppalbum, men blev till slut ett soloalbum av Jay-Z där han gav lite extra plats åt sina skivbolagskumpaner. Ett par låtar får Memphis Bleek och Beanie Sigel sköta helt själva, men de är de som man minns minst. Resten av låtarna skapar dock ett underbart album med en väldigt homogen ljudbild. The Dynasty är svintight. Känslan i låtarna följer samma halvmörka och dramatiska ljudbild, och därför sticker inte gäster som Scarface, Snoop Dogg, Pharrell och R. Kelly, som ju alla är väldigt olika, ut speciellt mycket.

Beatet till Change The Game är albumets bästa. Jay-Z, Memphis Bleek och Beanie Sigel presenterar sig som en fantastisk supertrio när de rappar över det. Rapmässigt går det inte att klaga på hur de hanterar orden på micken, och sättet de lekfullt kastar den till varandra är inte bara en bildlig metafor för vad hiphop är. Det är också ett övertygande kraftprov på vad hiphopkollektivet Roc-A-Fella hade att bjuda på när de var som bäst. En bättre början på att ett album som ska förklara just det går inte att få.

Det är ganska mycket kaxighet bland bilar, brudar och lyxliv på The Dynasty: Roc La Familia. Låtteman som passar bra till de oerhört feta och funkiga beatsen som säkert kan dra igång en klubb ganska bra. Jay-Z valde att ta mycket hjälp av producenter som då var mindre kända, men Just Blaze, Bink! och Rick Rock var unga och hungriga och levererade något som fortfarande står sig som det bästa de har gjort. Galet bra blir det när Freeway hänger med Bleek, Beans och Jay på 1-900-Hustler, och You, Me, Him And Her är jämsides med As One från The Blueprint 2 ett riktigt mäktigt Roc-A-Fella-anthem.

Plattan avslutas med Where Have You Been, där Jay-Z tillsammans med Beanie Sigel gör som han brukar och stänger butiken med en långsam och dyster låt fylld med real talk. Innan dess har bouncet och kaxigheten brytits upp ett par gånger med låtar som Soon You’ll Understand och givetvis klassikern This Can’t Be Life, med Kanye West på beatet. Jay-Z. Beanie Sigel. Scarface. En ganska otippad trio egentligen, men att de lyckades med att göra den bästa låten på det här albumet var ingen slump. På The Blueprint 2 la de ner magnifika Some How Some Way, och innan dess har vi givetvis gigantiska Guess Who’s Back (Kanye igen) från Scarfaces The Fix.

En återförening av de tre är alltid att hoppas på, men känns avlägsen nu när Beanie Sigel är den senaste i raden att både dissa Jay-Z och vara 50 Cents kelgris. Att relationen mellan Jay-Z och Beanie Sigel, som i och med alla låtar de verbalt krossar tillsammans på The Dynasty verkade vara evig, nu har gått sönder får det här albumet att kännas väldigt speciellt. Alla dynastier faller, och när de gör det blir de kvarstående minnena från dem ännu vackrare.

It’s the motherfuckin’ Roc bitch, who hotter than us?

Ur Change The Game

I Just Wanna Love U (Give It 2 Me) (Feat. Pharrell)

Change The Game (Feat. Beanie Sigel & Memphis Bleek)

Guilty Until Proven Innocent (Feat. R. Kelly)

You, Me, Him And Her (Feat. Memphis Bleek & Beanie Sigel) (Live från Hammerstein Ballroom)