Recension
- Out In The Light (album, cd) WATERS
- 2011
- City Slang/TBD Records
Träffsäker debut
Waters är den gamle Port O’Brien-sångaren Van Pierszalowskis nya projekt. De enkla melodierna från det tidigare projektet finns kvar men här i en skrikigare och större utstyrsel. Waters sparar inte på krutet. I inledningsspåret och singeln For The One ropar Van Pierszalowski över tungt fuzziga gitarrer: ”Oh my god, I thought I was a free man on the road”, sen exploderar det i en massiv vägg av bas, dist och trummor för att leda in i en träffsäker ångvältsrefräng. En inledning som lovar mycket.
Det kompromisslösa öset från For The One är ett återkommande element på Out in the light men det finns plats för andrum. Ones You Had Before är en fin nedtonad låt där Pierszalowskis sorgsna röst berättar om rädslan inför att binda sig vid något som kan ta slut, detta till ett välkomponerat arrangemang med starka Wilco-vibbar. I avslutande Mickey Mantle blir det än mer avskalat och precis som i Belle and Sebastians Piazza, New York Catcher handlar den om en amerikansk basebollspelare. Mickey Mantle hade ett trassligt privatliv men sågs som en hjälte av sina fans. Han hade stora alkoholproblem som han sent i livet tog tag i. I texten om får han stå som modell för meningssökandet hos ett textjag som inte är för ungt för att ångra sig och inte för gammalt för att bry sig. Pierszalowski har själv sagt om Out In The Light att ”This record is about waking up. It is about getting  out of a situation that seems endless, and realizing you’re not too old to make dramatic and sudden changes in your life. It is about starting over.” I ljuset av det uttalandet blir Mickey Mantle en hjärtskärande vacker låt om just att börja om.
Never thought to light a candle
Never tought I had to gamble
I was feeling Mickey Mantle
Det råder ingen tvekan om att Van Pierszalowski är en mycket skicklig låtskrivare och även en textskrivare av god kaliber. Med Waters har han hittat ett koncept som fungerar utmärkt. Ett malande tunggung som tack vare en proffsig produktion aldrig låter melodierna och arrangemangen gå förlorade, som låter varje instrument gå fram men samtidigt ger heleten ett härligt skitigt uttryck. Men albumets ofta aggressiva ljudbild ljudbild balanseras också av en känslosamhet som aldrig går till överdrift och hela tiden håller sig inom smakfullhetens ramar. Den ganska korta skivan (drygt 35 minuter) lämnar mersmak och bådar gott inför Waters framtid.
Publicerad: 2011-08-15 17:34 / Uppdaterad: 2011-08-16 08:35
4 kommentarer
År bandet i fråga så hippa att man inte ens får lyssna på musiken? Bara teaser på Vimeo, ingenting på youtube och ingenting på spotify.
Ska det vara så här underground nu för tiden, att man inte ens får lyssna på musiken. Jävla hipsters.
#
Vi har skrivit om den lite för tidigt. Den släpps inte förrän i början av september.
#
Här finns ett smakprov: http://youtu.be/dA82q-Bg7x8
#
Tack för det. Och det låter ju riktigt köpvärt :)
#
Kommentera eller pinga (trackback).