Recension
- 11 asbra låtar 2010 (album, cd) Samling
- 2010
- P2M
11 asbra 2010
Lyssna
Externa länkar
- Asbra låtar 2010
- Lyssna på listan i Spotify.
Breathe Owl Breathe Icy Cave Dancers
Breathe Owl Breathe är ett sånt där band som stänger in sig och pysslar tills de kommer ut med ett album som blir det här årets She & Him-substitut. (Maria Gustafsson)
Masshysteri Låt dom hata oss
Möjligen skulle The Hives kommande dänga Patrolling Days som de avtäckte på spelningarna i somras kunna konkurrera, men eftersom den inte är släppt ännu var valet till årets låt enkelt i år. Masshysteri gjorde inte bara årets bästa platta, Låt dom hata oss är också årets bästa låt. En genialisk pärla i all sin enkelhet. (Tomas Lundström)
Jazmine Sullivan Holding You Down (Goin’ In Circles)
Jazmine och Missy plockade ut några guldkorn från 90- och 80-talets hiphop och soul och kokade ihop det till årets bästa låt, från ett av årets bästa album av en av världens bästa sångerskor inom världens bästa genre. Rysligt asbra. (Karin Lillbroända)
Big Boi & Gucci Mane Shine Blockas
En överlägset kaxig hälsning från den slöa södern. Big Boi:s solodebut har levererat galet många singlar. Det här var den bästa. Sen får Vän Av Ordning invända att den fanns som läcka och möjligen på någon samling redan 2009. Det bryr jag mig inte om. Shine Blockas är det bästa 2010 bjöd. (Patrik Hamberg)
Crystal Castles Baptism
Det finns inget tvivel om att 2010 års låt är Crystal Castles Baptism. Från att mest ha varit ett enerverande, övermanierat band med alldeles för mycket C64-influenser blev de på sin andra skiva, även den självbetitlad, ett med electro, shoegaze och den allra mest gråbleka svärtan. När jag recenserade albumet var jag fortfarande osäker på det som helhet, även om jag redan då var helt och förgjort besatt av Baptism. Sedan dess har jag spelat den för missnöjd indiepublik, blivit anklagad för att vara rejvare och i allmänhet blivit förolämpad, men allra mest dansat som en galning. Albumet växte även det till sig, men det råder ingen tvekan om att Baptism är vad man i folkmun kallar en HIT. (Martina Nordman)
Ghost Satan Prayer
Den omtalade hypen av Ghost i somras gick mig totalt förbi, men jag tar igen det nu med råge och då främst med guldkornet Satan Prayer. Det visar sig också gå alldeles utmärkt att nynna till satanisk rock år 2010. Vad står näst på tur? (Mats Guldbrand)
Chemical Brothers Swoon
Som vanligt när det är dags att plocka en asbra låt hamnar jag alltid i diskussion med mig själv kring vilka kriterier som ska ligga som grund. Oftast slutar det med det enklaste: den låt jag lyssnat mest på. Så även i år. Swoon har gått flest varv i min iPod och är en av Chemical Brothers allra finaste stunder i karriären. Just remember to fall in love, there’s nothing else. (Ola Andersson)
Admiral Radley I Heart California
Jag kan inte påstå att jag har någon ingående kärleksrelation med Kalifornien, har aldrig varit där, men jag hyser villkorslös tillit till det mesta Jason Lytle tar sig för. Så även här där han och medlemmar ur Earlimart och gamle trumslagarvapendragaren från Grandaddy Aaron Burtch gör gemensam sak och levererar årets finaste lilla indierockstänkare. (Jonas Appelqvist)
Robyn med Röyksopp None of Them
2010 var Robyns år. Hon gjorde så många saker rätt att det nästan är svårt att se allt så här nära inpå. Hennes trilogi är det jag kommer minnas mest av året som gått. Och den här låten, med Röyksopp är bäst av alla hennes låtar från Body Talk-skivorna.
(Kal Ström)
Ellie Goulding Starry Eyed
Svett har utsöndrats i enorma mängder och det är lika jobbigt varje gång. Jag gjorde en lista med de första låtar som dök upp i huvudet. Det hjälpte inte så jag fick låta ödet bestämma och det känna helt ok. Pure pop.
(Marie Lindström)
Guillaume & the Coutu Dumonts Discothèque
Årets mest tvetydiga titel är ett elva minuter långt suggestivt och oemotståndligt monster som aldrig blir mer disco än att den snuddar vid en nerrökt fjordvariant av densamma. Däremot ger den i sin ambivalens och korsbefruktning mellan dubbig Detroittechno, nedtonad Blue Note-jazz och hemliga Pink Floyd-drömmar god inblick i herr Coutu Dumonts eget diskotek. (David Drazdil)
Publicerad: 2010-12-25 00:00 / Uppdaterad: 2011-11-27 11:42
5 kommentarer
En mindre pretentiös lista. I random ordning.
Watain – Waters of ain!
Burzum – Kaimadalthas Nedstigning!
Deathspell omega – Dearth
Alcest – Percées De Lumière
Enslaved – Lightening
Ghost – Elisabeth
#
Ja Dearth är för jävla bra rent ut sagt, riktigt bra platta i stort också. Likaså Watain-plattan. Håller Malfeitor högst från den plattan dock.
#
Jo, Malfeitor är väl delad etta för mig. De är två väldigt olika låtar.
#
Herregud vilket MÖG!
Gillar ni Music eller skriver ni bara om det?
#
Jag är så kluven när det kommer till Crystal Castles. Ibland är de så enerverande juvenila och angst-fyllda att jag bara vill bitchslappa dem, men sedan slänger de ur sig låtar som Untrust Us och just Baptism och jag blir helt golvad.
I övrigt vill jag tillägga att jag inte kan släppa Zebra med Beach House. Den fick mig att vilja bli nykär i våras, ligga i gräset och pimpla vin i somras och hela hösten och vintern har den fått mig att vilja gå i ide under ett duntäcke.
#
Kommentera eller pinga (trackback).