Recension
- Food For Thought (album, lp) The J.B.'s
- 1972
- People Records
Benhårda groovemonster
Det har inte hunnit gå mycket mer än två veckor sedan en av funkhistoriens viktigaste rytmmästare gick bort i sviterna av cancer. Phelps ”Catfish” Collins är för de flesta mest känd som Bootsys brorsa. Vore det inte för att Bootsy är en av funkens starkast lysande stjärnor hade kanske Catfish fått mer uppmärksamhet.
Hans stadiga rytmiska gitarrspel kommer leva länge än. Hans gitarr hörs klart och tydligt på flera klassiska mästerverk. Det var som gitarrist i James Brown kompband The J.B.’s han för första gången klev ut på de stora scenerna. Det är han som spelar det distinkta och odödliga riffet i Get Up (I Feel Like Being A) Sex Machine.
Det var när Maceo Parker tog med sig större delen av Browns kompband och startade Maceo & All The King’s Men som bröderna Collins tog plats bakom soulens gudfader i ett band lett av trombonisten Fred Wesley. Deras tid i bandet blev relativt kort, ett par år bara. Men de lämnade outplånliga avtryck i Browns katalog.
Som The J.B.’s hann de dessutom släppa albumet Food For Thought som är till bredden fyllt av mer eller mindre instrumentala perfekt slipade funkdiamanter. Till och med den som bara har ett flyktigt funkintresse har förmodligen lyckats höra låtar som Pass The Peas, Gimme Some More och The Grunt (som senare legat till grund för tre (3!) låtar på Public Enemys monumentala It Takes a Nation of Millions to Hold Us Back och oräkneliga andra hiphoplåtar).
Hårda och kompakta groovemonster som sparkar rakt mot höften. Det finns gott om sådana här.
Jag är väldigt svag för de låtar där bandet visar upp en annan sida och kliver utanför Browns hård mall. När funkflöjten plockas fram i mjuka Blessed Blackness och tar bandet i riktning mot jazzig bossanova smälter jag som choklad i barnhänder.
Storbandsjazziga Wine Spot visar i all sin svängighet upp Fred Wesleys kärlek till jazzen och skulle funka utmärkt som ledmotiv till en stökig polisserie som utspelar sig på gatorna i New York någon gång under det år skivan spelades in.
I Theme from King Heroine kommer funkflöjten tillbaka, den här gången kompletterad av en flummig orgel, utsökt bas och nattblå trumpet. En utsökt ljudillustration till en sen tur med sirenerna på i ett strilande regn.
Publicerad: 2010-08-21 00:00 / Uppdaterad: 2010-08-20 23:18
3 kommentarer
Pinsam retro hyllning pga dödsfall. Hur många JB ressar fanns det på siten innan?
#
Janne = hjärtlös idiot, cynisk förstå-sig-påare.
#
Förklara dig? Tommy var säkert en sån som köpte alla Broder Daniel skivor när en av dem dog.
#
Kommentera eller pinga (trackback).