Man skulle kunna tro att Kasban blivit inspirerade av ett engelskt band men skurit bort ett a och ett i men så är inte fallet. I pressutskicket kan man läsa följande:

På svenska skolan i London fann de varandra och började skriva musik tillsammans i ett land som inte kändes som deras. Jonas och Henning blev under tiden mer och mer retade på engelsmän, deras stöddighet, imperialistiska syn och anglofieringen av världen. Därför slöt de en pakt att bara svara på svenska när de pratade med engelsmän. Hemma i Sverige fortsatte de pakten då de bestämde att aldrig mer äta fish n chips och aldrig någonsin sjunga på engelska.

Ska det här vara uppmuntrande för en lyssning? Ett band som förkastar popmusikens hemland och friterad mat. You didn’t have me at hello.

Vad blir då resultatet av ett band som dissar England och drar till Göteborg? Göteborgsk mespop så klart.

Med influenser från Bo Kaspers, Göteborgssoundet, Sibiria och svensk pop genom årtionden urvattnad, gör de små melodier med tonårskvidande röster och välproducerade popinstrument, en liten bongo inslängd här och där. Jag känner för att dra dem baklänges genom Peak District, trycka ner deras trynen i en Sheperd’s pie och dränka dem i tunna med real ale.

När man väl lyssnar en andra gång så är saker som December lyssningsbara men kanske mest för att de lånar hela upplägget från shoegazingband som gör saken bättre.