Recension
- Don't Let Me Go (album, cd) Anders Boson
- 2010
- Bearflag Records
Musik i skärningspunkten
Lyssna
Externa länkar
Etiketter
Visst märks det att Anders Boson har sin bakgrund i jazzen. Den där omisskännliga svenska jazztonen, lätt vemodig och finstämt melodiös med bara ett uns folkton, är ständigt närvarande någonstans i bakgrunden fast polerad till en mer sober elegant variant. Dessutom får den dela på utrymmet med en lika stor del klassiskt popsnickeri.
Ibland, som i Maria där det blir väldigt tydligt att Fibes, Oh Fibes! en gång har varit Bosons hemvist eller titellåten med sin genomgöteborgska större-än-livet-refräng, tar popen över helt men annars är det just i skärningspunkten mellan jazz och pop Don’t Let Me Go mestadels befinner sig. Romantiskt skimrande och mjukt nostalgiska låtar där David Törnebäcks piano lägger grunden innan Bosons innerliga sång försiktigt, som om han nästan inte vill stöta sig med musiken, sätter sitt avtryck. Allt framfört med en så varm ton och sympatiskt tilltal att det är smått omöjligt att inte smälta en smula.
I inledande lågmälda balladerna Prelude och förödande vackra I Will Remember med inte så mycket mer än piano och sång innan de tillsammans de övriga i kvartetten, Johan Horner på trummor och basist Magnus Bergström, snuddar vid bossa, leker Simply Red i Gothenburg City och sticker ut hakan på skivans enda cover där de blåser nytt liv och i sin täta nedtonade tappning gör Sades Love is Stronger Than Pride helt till sin egen.
Publicerad: 2010-06-04 00:00 / Uppdaterad: 2010-06-04 08:34
En kommentar
Varför ändrades betyget till 6?
#
Kommentera eller pinga (trackback).