När jag plockade upp Serj Tankians Elect the Dead Symphony var det nästan ironiskt. Jag förväntade mig något plågsamt likt Metallicas svulst från för några år sedan. Rocker möter symfoniorkester och så blir det så där pampigt att att man nästan ramlar omkull …

Men jag hade glömt bort hur jävla bra Serj Tankian sjunger. För det tar inte lång tid innan jag är helt fast. Jag gillar det så mycket att det nästan är lite pinigt. Andra som tittat på vad jag spelat eller varit i samma rum ser mest frågande ut. Vad fan lyssnar du på och varför? För det är inte riktigt omedelbart och det är ganska många usla skivor som ligger i vägen för att lyssna på den här skivan. Upplevelsen av andra plågsamma skivor. Och den otäcka kopplingen till symfonirock.

Elect the Dead Symphony är en version av Serjs solodebut från 2007 tillsammans med Auckland Philharmonia Orchestra. Förlagan intresserade mig inte så mycket. Det var fortfarande hans röst, men inte särskilt utmanande. Lamare System of a Down. Serj spelade de flesta instrumenten själv och det var ärligt talat inte så bra.

Men nu i sättningen från en hel symfoniorkester kommer skivan till sin rätt. Serj arbetade tillsammans med Aucklands kompositör in-residence John Psathas för att anpassa musiken till symfoniorkestern och det är verkligen en helt ny upplevelse. Det låter dramatiskt och dynamiskt. När bastonerna från Money:s bombastiska crescendon durrar runt omkring eller stråkarnas moraliska uppbyggnad kring Serjs desperata önskan om att bli räddad i Saving Us har jag för länge sedan glömt hur plågsamt det här är av princip.

Jag förstår verkligen om det verkar helt outhärdligt, men om du någon gång fångats av Serjs röst bör du inte undvika det här ohört. Min ironiska lyssning blev redan under den första genomlyssningen till ett ganska hänföret lyssnande. De enda gångerna det blir riktigt plågsamt är när publiken machoskriker för att applådera låtarna, under en låt som Beethoven’s Cunt eller när Serj ber publiken sjunga med. Då ramlar skivan över till den där förväntade svulsten som ångar var och äckel. Men jag är till och med villig att bortse från de tillfällena. Det är bra nog.