Recension
- Toothbrush (album, mp3) Dr. Dog
- 2002
- egenutgivet
Mellan Beatles och bluesen
Dr. Dogs andra album Toothbrush är lite plojigt på sina ställen. Det kanske är så när man inte har något skivbolag att svara upp till eller inte vet om man ens kommer ge ut skivan. Enligt Wikipedia så verkar det inte vara någon som riktigt vet varken när albumet gavs ut eller om det faktiskt gavs ut via ett bolag, men det spelar mindre roll. Toothbrush är en lekstuga där alla idéer fått testas.
Trots vissa dikeskörningar så håller sig Toothbrush ändå stadigt mellan Beatles och bluesen, på det där sättet som Dr. Dog senare blev kända för. Det kanske är ganska ostadigt på många ställen och visst känns fyra minuter och fyrtioen sekunder av falsett i Swamp Livin’ som minst dubbelt så långa. Men Toothbrush har också låtar. Det går lätt att bortse från helheten när man lyssnar på en folkrocksanthem som Mystery to Me. Släpigt, brusigt, osynkat och med storstövlarna på men ändå så jävla känsligt. Och när gitarren kommer in på slutet och bara stör lyfter det ännu en gång.
Redan på Toothbrush är sången en stor behållning av Dr. Dog. Lite mer försiktig än senare och med körer som är mer spontana än välkontrollerade så bär ändå sången det mesta av musiken. I låtar som How Dare är det rena Jack White-bluesen.
Dr. Dog hade på sitt andra album ganska långt kvar till det som gör bandet numera – ursinnig kraft, kärlek och tydliga influenser. Låtarna finns men som helhet är det inte särskilt bra genomfört.
Publicerad: 2010-04-10 00:00 / Uppdaterad: 2010-04-07 18:35
Inga kommentarer ännu
Kommentera eller pinga (trackback).