These New Puritans gjorde det sannerligen inte lätt för sig. Istället för att göra en Beat Pyramid version två (det är väl ändå trots allt ett hyggligt album) har man orkestrerat ihop ett fort. Någonstans läste jag att skivans utgångspunkt var att göra ett album centrerat runt instrumentet fagott, och med detta påstående i färskt minne blir Hidden än mer underlig. Inte underlig som i betydelsen påfrestande konstig eller som i upptäckten av Nya Världen, utan bara oväntad.

Hidden är ett experimenterande album, men utan att improvisera. Tvärtom är det synnerligen precist och väl tyglat. Inga instrumentalonanipartier här. Styrkan ligger i motsatsförhållandet barock – minimalism, klassiskt – rock. Första singeln, 7:23 långa We Want War visar vart det barkar hän, med mässande körer, apokalyptiskt blås och hotfulla, svart syntmattor. Och det är som sagt bara början. Men samtidigt också det allra bästa. Även om både Three Thousand (som nästan får mig att börja hojta om undercuts) och Attack Music är väldigt starka kandidater till något underligt dansgolv. Den senare, som också samplar ljudet av knivar som vässas, är ett exempel på hur man använt så kallade Foleytekniker, att på samma sätt som inom till exempel radioteater, där exempelvis en metallplåt används för att skapa ljudet av ett åskväder. Hela Hidden är full av det. Och allt är uttänkt och beräknat i allra minsta detalj. Mot slutet får det uttalat symfoniska fritt fram, och 5 lämnar oss till sist i ett kompakt, kolsvart mörker.

Att albumet mixats av Dave Cooley, som tidigare bland annat jobbat med Madvillain och J Dilla, och producerats av THPs Jack Barnett tillsammans med Graham Sutton (Bark Psychosis) säger bara det en hel del. Influenserna är otaliga och motstridiga, men väldigt fascinerande. Det här är inte ett helt vanligt band.

Det är knappast någon idé att ge sig in på alla de otaliga sorters instrument som finns på skivan. Dock är det en stor, stor lättnad att höra instrumenten låta som sig själva, utan några extrasvischiga stråkar eller Mordor-trummande. Hidden låter precis som den ska; hård, kall, och främmande som ett månlandskap.

We Want War