Att vänta fyra år med uppföljaren till den smått lysande debuten Based on A True Story är förmodligen att betrakta som ett kommersiellt självmord. Men samtidigt är det fullt i linje med hur Fat Freddys Drop fungerar. De har aldrig brytt sig om hur man traditionellt bör göra utan gjort allt efter eget huvud. De har redan från första början släppt sin musik på eget bolag och därför aldrig behövt anpassa sig till någon annans krav. Musikaliskt låter de gärna sina låtar, inte minst live, svälla över alla tänkbara tids- och genremässiga gränser uppenbarligen bara för att de har lust med det.

Nu är i alla fall Dr. Boondigga & The Big BW här och även om det gått några år är det fortfarande high-tech soul, som nyzeeländarna själva betecknar sin musik, som gäller. En egentligen alldeles för trubbig beteckning då deras musik än mer än soul har grunden i reggae, jazz och inte minst avgrundsdjup bastung dub. Och det är en minst lika förödande skicklig och grymt svängande kombination nu som tidigare.

I Boondigga med sitt ursnygga Motownblås närmast som en hyllning till både Curtis Mayfield och pastor Al och i The Raft, Pull The Catch och solstrålen Breakthrough som melodiös dubreggae. I The Camel och The Nod istället med funken som främsta förtecken med en svettig tunggungig midnattsvariant i den förstnämnda och en bluesig p-funk tolkning som hämtad från den amerikanska södern i den andra.

Den mest uppenbara skillnaden är att bandet bjuder på några än mer renodlat elektroniska låtar och det är den utvecklingen som i sammanhanget känns mest spännande. I dystra maskinduben Wild Wind låter de mer Massive Attack än vad Massive Attack själva mäktat med sedan Mezzanine för att i höjdpunkten Shiverman explodera i en helt briljant hypnotisk tiominuterscombo av elektronisk afrofunk och pulserande minimaltechno som man bara vill höra mer av.

Det är bara att hoppas att Fat Freddys Drop fortsätter på den inslagna vägen med ett förhållningssätt till sin musikalitet som så uppenbart inte har några gränser. Fast om man får önska behöver de inte vänta lika länge med nästa skiva. Man vill ju ha mer redan nu.