Som bekant är det ju nu redan väldigt nära till årsskifte och vad det medför i form av de ökända årslistorna. Detta bär också med sig att gå igenom årets skivskörd och bli påmind om de skivor man borde ha tagit upp. Även om Little Boots i albumformat lämnar en del att önska, så gör en rad riktigt bra singlar samt en lika bra spelning på årets Arvikafestival att hon ändå sällar sig till gruppen.

De eviga nätforumsdiskussionerna om huruvida debutanter som Little Boots och La Roux (som i och för sig egentligen är en duo, men vem bryr sig?) hela tiden varit storbolagsmarionetter (en teori som bland annat baseras på att Little Boots redan i sina pyjamascoversvideos använde sig av en Tenori-On, som hon MÅSTE ha blivit sponsrad med av majorbolagsmaffian), som infiltrerat ”indiemarknaden” för att sedan använda denna för att slå igenom mainstream. Och visst kan man kanske se Little Boots som något slags fish’n'chips-Lady Gaga, men jag har samtidigt svårt att se hennes riktigt stora genombrott på den breda marknaden. Hon sticker inte ut tillräckligt, samtidigt som hon gör det alltför mycket. Taggarna är helt enkelt inte vända åt rätt håll.

Stuck on Repeat, skriven tillsammans med och producerad av en Hot Chip och Oakey-duetten Symmetry är Hands‘ största behållning. Inför den trubbiga, pulserande basen på Stuck on Repeat glömmer jag de facto nästan hela resterande Hands. Släpp om. Typ nu. Sedan har vi i och för sig att göra med kvalitativ pop, men utan den lilla udden som gör livet värt det. Vad gäller lättviktare till utfyllnad som Tune Into My Heart, så hade de gärna fått kasseras för att styra upp och skärpa till albumet.

Just nu befinner sig Victoria Hesketh i något slags limbo mellan mittfåran och underjordstrovärdighet (för övrigt mer eller mindre intressant). För att uppehålla det intresse hon åtnjutit hos musikbloggarna måste knivarna vässas, för att slå stort måste hon släppa alla hämningar. Med tanke på några av de alldeles utmärkta samarbeten och remixer (till exempel Golden Filters på New In Town) som dykt upp under året, hoppas jag givetvis på att hon fortsätter leka knarrig rymdålder, men tar ett steg längre. Då kan det bli riktigt, riktigt intressant.