Black River Killer är en av de bästa spåren på förra årets Furr. Egentligen hade jag velat att ett spår så långt från Black River Killer som möjligt varit det bästa. Black River Killer hade kunnat göras av vem som helst när som helst. Black River Killer är Blitzen Trappers version av Hazard, Stagger Lee eller Knoxville Girl. En mördarballad om en vagabond någonstans för längesen.

So I took a bus down to the Rio Grande
And I shot a man down on the edge of town
Then I stole me a horse and I rode it around
Til the sheriff pulled me in and sat me down

Det är humor. Det är Eric Earley i sitt esse. Det är en svindlande men enkel melodi som inte har någonting med 2009 (eller 2008) att göra.

Well the sheriff let me go with a knife and a song
So I took the first train up to Oregon
And I killed the first man that I came upon
Because the devil works quick, you know it don’t take long

Ungefär på samma sätt fortsätter det genom hela ep:n. De övriga sex spåren på Black River Killer är tidigare outgivna, sålda på enkel cd-r vid spelningar. Samtliga spår representerar folkrocken från Blitzen Trappers spretiga album. De är enklare med akustisk gitarr, trummor och bas. Ibland med spetsigare arrangemang. Det är Earley som sjunger med Earley som sjunger med Earley. Det är inte roligt rakt igenom. Emellanåt lyckas inte melodier eller bisarra skildringar ta sig igenom den tjocka mattan av folkrock.

När albumen är spretigare passar det väl att samla ep:s i genres. Ge mig Blitzen Trappers hårdrocks-ep, blues-ep, folkballads-ep. En stor del av albumens styrka ligger just i att de är lite överallt, det spretar och man kastas hit och dit. Men i det kortare formatet gör sig Blitzen Trapper bättre koncentrerat kring ett tema. På mördarballads-ep:n sitter du på en hästrygg och rider genom ett landskap där cosmic cowboy music ekar mellan kullarna och ett vapen sitter faststucket i varje stövelskaft. Eric Earley bryr sig inte om lyxfrågor som självdistans. Just därför är Black River Killer så bra.