Recension
- Tama Lejon (album, cd) Fredrik Mikaelsson
- 2009
- Revelj Records
Mer läsa än lyssna
Lyssna
Externa länkar
- Officiell hemsida
- Snygg, enkel och välfylld hemsida som Mikaelsson sköter själv
- Fredrik Mikaelsson på MySpace
- Revelj Records
Den svenska reggaescenen fortsätter att växa. Fredrik Mikaelsson släppte sitt debutalbum 2006, och återvänder nu med uppföljaren Tama Lejon.
Att sjunga reggae kan inte vara det lättaste. Tempot går lite hit och dit, stavelser ska böjas på gungande vis och rösten måste innehålla ett djup passande texterna. Fredrik Mikaelsson lyckas ofta bra med detta.
Titelspåret är en ganska skön hulahula-dänga, och med dess påhittiga och innehållsrika text är det en av de bästa låtarna på albumet. Hypade Mandela är utropad som en riktig partylåt, en som måste inkluderas på alla sommarfester. Och svängig är den. För svängig för att sitta hemma och lyssna på i stereon, jag är övertygad om att den är smått fantastisk live. Köpenhamn och Ta Det Lugnt är två ryckiga historier, och det är tydligt att det är fylligt gung som passar Mikaelsson bäst. Franskspråkiga Mon Amour är ganska kul. Jag är fullkomligt obildad i det franska språket, så jag kan inte uttala mig om hur texten är, men det låter väldigt bra i alla fall. Sista låten Säljer Vapen är sångmässigt den lugnaste låten, och det blir en skön avslutning efter mycket ståhej. Säljer Vapen har dessutom albumets bästa instrumental.
Mikaelsson har klargjort att hans texter är väldigt viktiga, och i hans musik hamnar de ofta, om inte alltid, i starkt fokus. De handlar om allt från vardagliga bekymmer till mer världsliga och politiska åsikter.
Fredrik Mikaelsson beskriver sin musik som en blandad kompott med inslag av de flesta stilar som kan knytas till roots och reggae. Det betyder inte att albumet bjuder på stor variation, då den blandade kompotten finns i stort sett alla låtar. Förutom lite snabbare och lite lugnare låtar låter det ganska likadant.
Fredrik Mikaelsson som artist är för mig mer intressant än hans musik, hur det nu går till. Han komponerar sin musik själv, med både riktiga instrument och programmerade samplingar, vilket tyder på en stor musikalisk talang. Samtidigt beskriver han sig själv som självlärd, och talanglös. Det känns inte helt rätt. Förutom sin musikaliska talang skulle Mikaelsson även lätt kunna bära upp titeln som poet. Hans texter är fenomenala.
Det är skönt att albumet bara är på tio spår. Längre hade varit jobbigt, då ljudbilden på Tama Lejon ju inte är den mest intressanta. När skivan spelats klart efter 35 snabba minuter är det värt att bläddra lite i bookleten, för att läsa och fundera över låttexterna. Det är ganska fängslande.
Ute på savannen råder en stark hierarki, den som inte tar för sig, får sitta bredvid, du får gå med svansen mellan bena om du inte hänger på. Kamma manen, stryk kostymen, lukta gott och du ska få, äta eller ätas, leva eller dö, att hjälpa någon annan har man inte mycket för. Kärlek, hopp och längtan är vad som håller mig vid liv. Kärlek, hopp och längtan, bättre kan det inte bli.
Ur Tama Lejon
För maximala profiter, dom i rättigheter skiter, och för hungrande magar, stiftar dom nya små lagar, som ger dom rätt och tolerans, en förtrollad acceptans, till att få göra det dom gör, i lugn och ro. Ingen som stör, när dom skövlar och torterar, när dom öppet slavhanterar, folket av nåt U-land, ingen protesterar, när dom förvränger alla bilder, dom gör ondska och hat, till något som bör upplevas som något underbart.
Ur Jag Får Ingen Ro
Jag har slutat se på TV, radion har jag slängt, samlat alla tidningar på hög och sedan bränt. Affischerna på gatan har jag sprayat med min tag, men du slutar aldrig jaga mig, du ger mig ingen chans. Många har gett vika, många har gett upp, du försöker värva mig, men det leder ingenstans. Självklart vill jag ha det lika bra som alla andra, men se dig själv i spegeln är det dig själv som du vill klandra, priset vi betalar märks märkbart lite här, men öppna ena ögat, se och lär.
Ur Budskap
Publicerad: 2009-06-05 00:00 / Uppdaterad: 2009-06-04 22:23
14 kommentarer
västeråsreggae.
#
Svensk reggae? Finns det nåt mer patetiskt än välmående medelklassungar från villaförorten som ”gör uppror” och ”blir rebeller”, röker lite ganja och tror att dom är ”äkta” eller nåt. Klipp er och gå till socialen – för jobb lär ni inte få…
#
då är väl allt som på jamaica i alla fall då.
#
Att jämföra Sverige och Jamaica är som att jämföra Melody Club och Deepche Mode. Västerås är ju en jävla småstads idyll. Dom här nollorna skulle ju pissa på sig redan ute vid flygplatsen…
#
Vilket skulle innebära att vi i sverige skulle hålla oss till dansband eller hårdrock eftersom ingen annan musikstil är sverige relaterad från början / eller vad mennar du?
Låt musiken inspirera istället
Svenska reggaescenen låter spännande även om Tama lejon kanske inte håller måttet
ha de gott
#
Har köpt skivan, håller till viss del med, men tycker precis att texterna är sjukt bra, man fattar inte hur snubben får ihop det!
#
Å andra sidan så skulle ni alla förgås på Mars, om inte av syrebristen så av kylan. I det avseendet så är alla jordvarelser, som du uttrycker det, ”nollor”. Vi marsianer har endast forskat på jorden i det stora, och efter Den Stora Galaxbörskraschen så har forskningsanslagen minskat än mer. Därför säger sådana koncept som ”småstads idyll” och ”balla coola negrer med rytmen i blodet” oss inte så mycket. Ni är, i princip, stöpta i samma undermåliga gjutform. Resten är religion. Något som ni människor är väldigt duktiga på, vi marsianer har en biologisk aversion mot dylika påfund. Och så måste jag få invända mot kommentaren om klippning. vi marsianer har långa hår på, vad ni skulle kalla det, ”knäskålarna”. Dessa hår är inte enbart känselspröt som blir känsligare ju längre de blir, utan också en indikation på den vördiga ålder denna marsian har uppnått. Även om jordiska konstellationer ibland skiljer sig från våra, så vore en ”klippning” hursomhelst en skymf mot entiteten i fråga.
#
”Hälften Man Hälften Kaka” Jag kan komma på väldigt många saker som är mer patetiskt än svensk reggae. Svensk ”värsting hip hop” och Idol-artister är tex mer patetiskt. Svensk reggae handlar ofta om mentalitet och inte exakt den ekonomiska situationen, även om de går lite hand i hand. Om du påstår att Sverige är ett perfekt land, ja då säger det mer om dig än om musiken, om det inte är det, då finns det plats för klagomål.
#
I Kingston har du inte tid med uppror, det har du i villaförorten.
Jo, behovet att göra uppror finns uppenbarligen där oavsett hur mycket du ångrar att du flöt med strömmen istället!
#
Listan över patetiska saker är ju förvisso lång. Svensk reggae är en av dessa saker. Och ja, man kan spela ”svart musik” även om man är kritvit och kommer från en håla som Västerås. Men då får man finna sig i att det låter som Lars-Kristers i baktakt med mer eller mindre skrattretande grötrims-texter. Se även ”svensk hip hop” för övrigt. Jag tycker bara det låter skit helt enkelt. Skål för nu skall här supas. Sån där ganja är bara för wiggers från gurkstan!
#
Jag håller med dig mer nu, än innan. Skål
#
Der är ju jävligt Trenchtown att växa upp i väsås.
Läs Åsa Lindeborgs bok är kom till insikt, intakt, baktakt.
Det är fan inte lätt att bara dra in 50 lax i månaden, och vara kulturtant. Pengarna räcker inte ens till en tandbortse efter att kajalen är betalt.
#
Jag kanske ska påpeka att F Mikaelsson kommer från Eskilstuna, inte Västerås, och att han numera bor i Stenungsund. Dessutom kan jag tala om att när vi var ute och spelade tillsammans förekom ingen ganja överhuvudtaget.
Och om vi ska prata om patetiskt så finns det väl inget som är så patetiskt som svenskar som är så osäkra i sin roll att de blir rasistiska mot sig själva och tror att man inte kan göra nånting utan att det blir töntigt (den var riktad till dig ”hälften man hälften kaka”)
Klart man ska ta till sig från alla olika stilar och kulturer och sen smälta ihop det till nåt eget. Det är då som utveckling sker.
#
E-Tunareggae, stabilt!!!
#
Kommentera eller pinga (trackback).