Förut brukade jag bara använda ordet catchy för att beskriva tralligt effektiv tuggummipop. Numera är det en vedertagen term i mitt metalrecensentregister och jag har insett att musiks hitfaktor och hookighet inte utesluter dess innovation och intelligens.

Assailant lyckas med det svåra företaget att kombinera aggressivt trashriffiga låtuppbyggnader med hookande refränger och industrisyntar. Skönt melankoliska harmonier med mäktigt rifftugg och fruktansvärt snygga soloslingor ger ett kraftufullt fullspäckat paket med metal. Ibland tänker jag att de låter som In Flames skulle ha gjort om de hängett sig åt synteriet mer, som på somliga bitar av Soundtrack to your Escape.

Samtidigt är Assailant hårdare än så. Mina tankar förs till Panteras brutalitet. Även power metal såsom Nocturnal Rites, som liksom Assailant härstammar från Umeå, gör sig påmind.

From the Hour of Birth är tungt groovig och Catch 22 briserar i crescendoliknande mäktiga refränger. Ibland önskar jag att de hade skippat segdragna Masterplan-melodiska låtinledningar, det är när de ohämmat tuggar sönder refrängerna med elakt riffmangel som jag mår riktigt bra. Evergrey hörs också bland influenserna. Det är en hybrid av det bästa från mina favoritvärldar och ett band med potential att bli mycket större än vad de är.