Recension
- Double Up (cd) R Kelly
- 2007
- Jive/SonyBMG
Plocka russinen ur kakan
När TP.3 Reloaded kom kändes det inte särskilt roligt att skriva om den. Inte bara på grund av den pisstorm som blåste i forum och press, utan också för att den inte kändes som någon musikalisk vidareutveckling. Visst fanns där en knapp handfull övergrymma spår och visst fanns Trapped in the Closet-sviten som en gång för alla bevisade att Kellz tappat alla hämningar. Men som helhet kändes den ändå ovanligt blek. Kungen av hiphopsoul hade slutat att utvecklas.
Egentligen har inte så mycket hänt sen sist. Varken musikaliskt eller i rätten. R har fortfarande inte manglats för åtalet om barnpornografibrott och sex med minderårig (för tredje eller fjärde året i rad ska det ske i sommar). Han är med andra ord fortfarande att betrakta som oskyldig (och innan någon kommenterar att han minsann sett filmen och vet att Kelly är skyldig vill jag klargöra att jag inte har några som helst betänkligheter att lämna ut kontaktuppgifter till den som erkänner barnpornografibrott).
Jag trodde ett tag att det var rättsprocessen som fått Kelly att lägga musiken åt sidan. Det har trots allt gått nästan två år sedan han släppte en ny skiva. Någon sorts rekord för den annars hyperproduktive R Kelly.
Så visar det sig att han förmodligen bara ägnat sig åt att vara pappaledig.
R Kelly är numera trebarnsfar. Och det, har jag förstått, kan kräva en del. Även om jag tvivlar på att det är Robert som tagit det största ansvaret hemma. R förklarar också i ett avsnitt av R Kelly TV att det nya albumet var tänkt att kallas Making Babies och att varje låt skulle handla om en månad under graviditeten. Nio sånger, bara ballader. En svindlande tanke. Jag önskar att han klarat att hålla fast vid den.
För av den ansatsen finns bara skuggor kvar. Som en av de absoluta höjdpunkterna, Havin’ a Baby, en stilla handklappsballad av finaste Kelly-märke där han sjunger om det overkliga och lyckan i insikten att han om nio månader ska bli far.
Arbetet med det som i slutändan blev Double Up tog en ny vändning när olika rappare hörde av sig och ville ha krokar till sina singlar. Det är där vi hört honom de senaste åren, vid sidan av andra artister eller på remixer.
Tyvärr funkar de två temana, Kelly som pappa och Kelly som sexgalen rappare, inte varandra särskilt väl tillsammans. Det är ganska långt från faderskärleken i Havin’ a Baby till utekvällseposet och titelspåret där Snoop Dogg glider med i sedvanlig pimpad stil. Här sjunger Kelly ut en manlig King Magazine-fantasi om hur han får med sig två kvinnor på ostadiga ben hem till sängen och badkaret efter en kväll på klubben. Kanske inget jämställdhets-statement, men en ganska skön låt.
Annars är det i många av samarbetena med rapstjärnor den här skivan kraschar som hårdast. Tryin’ to Get a Number med Nelly, Get Dirty med Chamillionaire och kanske framför allt Rock Star med Ludacris och Kid Rock (!?) är riktigt risiga låtar. Till och med tristare än motsvarande samarbeten på TP.3.
Som allra mest pinsamt blir det trots det i solospåret Sex Planet där han ackompanjerad av pukor sjunger om sin ”rocket full of fuel” och att de är på väg mot Uranus. Subtilt mannen. Subtilt.
Nog med gnäll. Här finns nämligen det goda också, en rad riktigt grymma låtar. Jag tänker på sviten Leave Your Name (trots den hemska filtereffekten på rösten), soulstrålande klapplåten Freaky in the Club, den nedtonade utflykten till The Zoo (freakigt på Kelly-vis så klart), första singeln I’m a Flirt, duellen med Usher i Same Girl och svartsjukedramat Real Talk. Där finns skivans mitt och hjärta. Sex goda skäl att låna R Kelly ditt öra ytterligare en gång.
Rise Up, en låt till förmån till offren vid dödskjutningarna på Virginia Tech, är världsförbättrargospel stöpt i samma formar som klassiska mästerverk som I Believe I Can Fly och The Storm Is Over Now. Den är så klart alldeles fantastisk.
Double Up är, precis som R Kelly TV, på många sätt ännu en bild av en artist som fullkomligt tappat kontrollen över sig själv. Det är inte utan att man undrar hur hans självbild egentligen ser ut. Storhetsvansinne är bara början. Om han en dag klarar av att kontrollera sina infall kan vi kanske få ytterligare ett klassiskt album. Tills den dagen får vi ägna oss åt att plocka russinen ur kakan på egen hand.
Å andra sidan kommer snart tio nya avsnitt av Trapped in the Closet…
Video
I’m a Flirt första singeln från Double Up gästas av T.I. och T-Pain.
Publicerad: 2007-05-29 19:24 / Uppdaterad: 2007-05-29 19:26
20 kommentarer
Angående sexmetaforerna i Planet Sex så har väl subtilitet aldrig varit Kellys starka sida.
Lutar åt 9/10.
#
Eller Sex Planet då. Var är redigeringsknappen när den behövs?
#
anledningen till att rättegången inte kommit till stånd är givetvis att r. kelly inte existerar i verkligheten.
#
kan man se hans hemmavideo på youtube? har letat men inte hittat.
#
Håller helt med recensenten. Happy People/U saved me är 2000-talets hitills bästa platta enligt mig. TP3-Reloaded var första gången jag blivit riktigt besviken på en R. Kelly platta och den nya känns också ojämn. De flesta stora artister har väl en storhetsperiod på runt tio år och för Kels var det väl mellan 1995 och 2004 verkar det som.
#
Call me daddy.
#
var fan är diamanttallriken?
#
10/10
Sex Planet är fin,utan humor säger jag det – fin.
#
Men gillar ni på allvar: Tryin to Get a Number, Rock Star och Get Dirty!? Det skulle göra mig mer förvånad.
#
Tryin to get a number gillar jag på riktigt. Rock Star gillar jag såklart mindre.
#
jag tycker mycket om Rock Star,känns lite som en fortsättning på Imagine That.
skruvad tanke.
#
men för helvete rokko, du sjunker allt djupare. snart hyllar du väl linkin park/jay-z-skivan också.
#
Totally, dude!
#
om Rock Star hetat Love Star och vart utan Pamelas make hade ni älskat den.
Jay-Z har inte gjort en bra låt.punkt
#
Så? Nu är han med och alla hatar låten/tommy/gitarrer.
#
pamelas make är inte alls med. däremot är kid rock med. en viss skillnad.
#
Missa för guds skull inte denna skiva! Det finns ingen som kommer i närheten av att göra sån här underbar soul som denne man. Man blir ju nästan tårögd när han sjunger så hjärtskärande om att lämna ett meddelande på telefonsvararen (för att han råkat dricka för mycket) i ”Leave Your Name”. I den fristående uppföljaren till ”Be Careful”, den ljuvligt ärliga ”Real Talk”, får vi höra ett telefonsamtal fullt av anklaganden och dramatik. Och ja, musiken i ”Sex Planet” är så fantastisk att man förlåter små underhållande missar här och där. Skulle kunna fortsätta så här om de flesta låtar, men lite upptäckarglädje måste ju bibehållas.
Sammanfattningsvis: Han kan inte göra dåliga ballader.
9/10 utan tvekan!
#
skulle Get Dirty vara risig? Och Rock Star? Lär dig om HipHop innan du börjar resencera, det är riktigt tunga låtar låtar! Det är gäst rapparna som får skivan att slå i taket! R. Kelly har blivit tyngre och riktigt mycket bättre, dock inte i de ständiga balladerna, ingen kanslå worlds greatest!
#
[...] R Kelly Double Up [...]
#
r.kelly är bäst
#
Kommentera eller pinga (trackback).