Macy Gray har alltid varit ett andrahandsval. En trea av fem möjliga, mest erkänd som halvkul. Hon är skolad i klassiskt piano, men det är Alicia Keys som har patent på att spela flygel med dimmiga ögon i tv. Hon experimenterar med knasiga utstyrslar, men brädades redan på ett tidigt stadium av hippien Erykah Badu. Det har alltid varit någon som gjort samma sak, fast bättre. Det gäller sången likaså. Lena och rena röster som får tävlingsjurys att mysa finns det gott om. Det är också därför Macy Grays största tillgång ligger i hennes unika röst. Den hesa, raspiga Tina Turner-rösten som av en slump och till hennes egen förvåning satte fart på karusellen. Rösten som ratats och hatats likväl som hyllats.

Big är Grays fjärde album. Det är åtta år sedan hon släppte den lovordade debuten On How Life Is och i bagaget finns också de två flopparna The Id och The Trouble With Being Myself. Revanschlustan märks i valet av producent.

Det är en tunn linje mellan inflation och trendkänslighet. Will.i.ams insmickrande produktioner passar däremot hennes sång utmärkt och håller samtidigt den entusiastiska galenskapen, som tidigare ofta fått henne att falla på eget grepp, inom rimliga ramar. Som textförfattare är hon fortfarande både kreativ och utsvävande, men det för Macy Gray annars kännetecknande flumspexet gör bara någon enstaka blixtvisit den här gången. Hjälp från dansglade Justin Timberlake och R&B-pinglan Teedra Moses bidrar också till den välgörande slickifieringen.

Natalie Cole-gästade Finally Made Me Happy är en lyckad orgie i crescendosoul. Annars gör sig Macy Gray bäst när hon lägger de obligatoriska menlösa balladerna åt sidan och tempot höjs några snäpp, som i hiphopflörtarna Ghetto Love och Treat Me Like Your Money.

Macy Gray har gjort något som hon inte lyckats med tidigare. På Big är nämligen de tråkdåliga spåren undantag snarare än regel. Glad You’re Here med Fergie är det stora bottennappet, medan pärlor som Get Out och Everybody för en stund slätar över forna felsteg. På Big är Macy Gray stor nog att kasta sin egen skugga, istället för att bara stå i andras.