Recension
- Miasma (CD) The Black Dahlia Murder
- 2005
- Metal Blade/Border
Sammanbitet
Lyssna
Externa länkar
- The Black Dahlia Murder
- Bandets sajt.
Detroits The Black Dahlia Murder är tillbaka med uppföljaren till ”Unhallowed” från 2003. Då som nu är det death metal av göteborgskt snitt det handlar om. Formatet är föredomligt: strax över halvtimman av mangel är alldeles lagom. Speciellt när det är så här intensivt.
”Miasma” är nämligen en stenhård smocka. Sångaren Trevor Strnad har ett imponerande register och hanterar smidigt två olika stämmor, en hesare och ett mörkare bröl. Någon ren sång står inte att finna. Riffen står som spön i backen, likaså grindpartierna. Refränger och melodier finns, men de blir sällan tralliga. Gott så.
Det tar emot att säga det, men skivans nackdel ligger i att det går för fort. Det är för hårt, för intensivt. Och känslan efter ett tag är att skivan är väldigt sammanbiten och statiskt. Lägg till en ganska torr produktion och du har en svårtuggad skiva.
Vanligtvis tenderar band som hänger sig åt New Wave of American Heavy Metal vara för melodiösa och hårdare tag brukar efterlysas. Här är det snarare tvärtom. Släpp på skruvarna en aning, få in dynamiken och låt musiken leva.
Publicerad: 2005-09-25 00:00 / Uppdaterad: 2007-04-19 17:35
En kommentar
Ingen har kommenterat den här recensionen än, dåligt.
Det mesta som kommer ut ifrån USA's "metalscen" nuförtiden är sminkade pojkar (likt Atreyu och Escape The Fate) som blandar skrik med skönsång. Visst, det var kul för två år sedan, men nu när alla band låter så så är det inte lika kul längre. Jag uppskattar käftsmällar likt den här skivan, Det får en att piggna till och faktiskt upptäcka att det fortfarande finns grymt bra amerikanska metalband.
#
Kommentera eller pinga (trackback).