Samma lika eller helt nytt annorlunda? Frågorna var kanske fler än så när Organism 12 flyttade till Timbuktus bolag Juju. Jag funderade rätt mycket över vem som skulle bli beatleverantör. Skulle herr chef skicka honom raka vägen till Breakmecanix-fabrikens knorravdelning eller skulle han få fortsätta på det inslagna Masse- och DJ Large-spåret.

Varken eller och både och blev svaret.

Masse står den här gången bara för musik och produktion i den uppsluppna dansen med nya stallkamraten och gamle vapendragaren Chords. DJ Large står för ungefär hälften av spåren och trampar på i ganska typisk MBMA-anda (även om till exempel ”Flugan i soppan” överraskar som en tvättäkta g-funkgungare). De stora överraskningarna står annars Flyphonic för; skivans andra hälft. Steget framåt och åt sidan.

På aktuella singeln ”Sångfågel” bjuder de upp till en vacker skärgårdshiphopsvals. Det är förmodligen inte bara jag som hör ljud av måsar här. Vackert. Det är den jazziga touchen som kännetecknar Flyphonic-produktionerna. ”Bu eller bä”!

Textmässigt har Organism 12 till stor del lämnat battle-rapen utanför den här gången. Istället handlar det om självrannsakan, filosoferande och funderande. Introspektiva collage. Och jag måste ställa frågan om inte herr Ågren borde fundera på att tagga ner på holk-sugandet?

Jag böjer mig av respekt för att han och hans vänner fortfarande vägrar att casha in på den pengakossa som ett album med Mobbade Barn fortfarande borde vara. Jag gillar det bångstyriga i att göra ett riktigt bra och varierat hiphopalbum utan att försöka tvinga fram radiohits.

Ett stabilt steg framåt för soloartisten Organism 12.