Recension
- Opera (album, cd) Tape
- 2002
- Häpna/Amigo
Svensk sommar finns
Lyssna
Externa länkar
Om jag nyper mig i armen minns jag myggbett och rispande vass mot skinnet. Ändå är det under den groteska svenska vintern svårt att få annat än hägringsaktiga minnesbilder av varma klipphällor, gröna skogar fyllda av rävar, bärplockare, älskande par och myrstackar.
När en lång sommardag fäller ihop sitt varma paraply av magi sitter värmen kvar i skinnet och i sinnet. Alla steg hörs som små trumvirvlar mot gruset. Varje sked som tillrar mot porslinet klingar tibetanskt oändligt och naturens och kulturens alla läten möts i en utomhussymfoni.
Den symfonin har Tape fångat in. Tveksamheten i skogstjärnens vågor. Den långsamt vankande kossans stolta flugsmällesvans som klatschar till på ängen. Allt det som är stillsam och segerviss nordisk sommar fräser, klingar och svänger i Tape-vinden.
Sommarkvällens dyrbara ögonblick av tyst samförstånd mellan ekar, hasselbuskar, havreåkrar och människor som druckit sig solmätta och efter många timmar utomhus kan höra i vilken riktning molnen rör sig.
Skalbaggsmusik. Akustisk stark som keratinet i baggens sköld. Hundlokemusik.
Obevekligt vacker och dofttyngd.
Melodierna har namn. Men dom är egentligen inte så mycket melodier – mera tonlägen. Stämningsrapporter. Ljud som svävar på låg höjd och som påminner dig om hur du kan höra din egen kropps ljud när du lyckats stänga av trafikapparaternas brummelbrus.
Namnet Opera är stort. Men det är rimligt.
Ett större och mer sinnesvidgande skådespel än svensk sommar finns inte. När du lyssnar på skivan växer gläntorna med bortsparkade bollar och roddbåtarna med gläfsande åror fram och snart sitter du in sommarens psykedeliska hallonbåt. Andreas Berthling, Johan Berthling och Tomas Hallonsten har upptäckt en hel kontinent åt dig.
När skivan går igång får hägringarna tusenfotingsben. Med kärlek och omsorg har deras musik kartlagt vemodets och stillhetens svarta hål. Detta är makabert vackert, men kräver att du låter hörlurarna fylla din kropp från mittbenan ner till stortårna.
Om Näcken återuppstod skulle han spela just så här.
Oövervinnerligt segersäll.
Publicerad: 2003-03-08 00:00 / Uppdaterad: 2008-05-12 09:16
22 kommentarer
låter spännande.
#
1.
#
ABC: va?
#
åååååååååh sommar.
#
Bra recension…mycket trovärdig skribent.
#
jo jo visst. håller med.. men det vore trväldigt evligt om man skulle kunna få reda på lite mer om hur musiken låter, inte bara hur den känns. är det musik över huvud taget? man får inte ut så mycket mer av recensionen, förutom lite ljuv läsning, vilket i sig inte är fel, men bör kanske kombineras med lite mer konkreta beskrivningar för att man ska förstå
#
Vem fan har lockat Kjell att skriva en gästrecension, det måste vara någon rolig fan.
#
Halv Euro då…………
#
50 cents???
#
Jag säger som jag sa igår.
Ge mig en adress dit jag kan skicka mina överblivna dollar. Så ni kan dela upp dom och sen sluta tjata.
#
Men Kerli feat. Locatellis då?!
#
Hermes house band då ?
#
Trolska satskaskader etsar sig fast i huvvet och swischar tebaks mig till det 80-tal då söndagsmorgnarna med Eldorado Lyx ackompanjerade mig och min frukost i sängen i pojkrummet. Kjell Fuckin Alinge är och var min extrapappa! My mjölk och honung! Hurra! Du är go som fan! Död åt yngre generationers wrongly mutated 08:or som konformt, integritetslöst och grådaskigt fegt likt ett fult svinryggsdjur leker safe 247.
Kjell till P3 chef! Lisa Söderberg är en kossa, just check da picture. Etc.
Anders Dot Bersten, nu Vatablamsson
#
P3 chef?
Är det ett nytt program? I samma stil som P3 pop och P3 rock? Och vad ska det handla om i så fall?
Chefer?
(Förlåt, men jag var tvungen, det var ju öppet mål.)
#
Egentligen skulle denna recension kanske publicerats som ljudfil – det är ju Kjells säregna stämma man vill höra!
#
Mike ser öppna mål.
Jag ser förbryllad ut.
#
Jag beställde iaf skivan. Trots att jag inte vet vilken musikstil det andlar om. Bara nått om sommarängar och grusgångar. Det funkar säkert.
#
en recension helt i min smak, dessutom förra årets bästa skiva (tillsammans med seamonster1 – eplektriknastr och testilbd! – the double life of testbild!). Texten fångar verkligen magin på skivan.
#
vafan!
vafan!
va!
vad spelar dessa gossar för musik då?
#
Finns det ett svenskt Tape åxå!!??
Delar av At the drive ins fraktion är bra åxå!
#
Jag har köpt tre stycken!!
#
[...] på Luminarium har de tagit ett steg och hamnat mitt emellan sina tidiga skivor, Opera och Milieu och den lite mer överarbetade Rideau. De har återvänt hem till Sverige och spelat in [...]
#
Kommentera eller pinga (trackback).