Recension
- Voices in My Head (cd) Ayak
- 2002
- Stereo Wonderland/Polydor/Universal DE/Border
Allt du inte vill veta om Sudan
Lyssna
Externa länkar
- Officiella sidan
- "Hier entsteht eine neue Internetpräsenz!" Det finns med andra ord ingen sajt på den officiella adressen som är tryckt i cd-häftet. Seriöst. Jo, hon ligger under tyska Polydor.
Dags för lite kraschkurs i Sudan-kunskap. Sudan är beläget i norra/centrala Afrika och har en befolkningsmängd på ungefär 29 miljoner. Arabiska är det officiella språket och islam den största religionen. Kring 1800-talets början tågade grannlandet Egypten in och la beslag på landet och en stor del av befolkningen kom att säljas som slavar. I slutet av 1800-talet bytte Sudan ägare i och med att Storbritannien förklarade landet som koloni. 1956 blev landet fritt och är idag ett av världens fattigaste länder.
Detsamma verkar gälla den musikaliska scenen.
I alla fall om man ska bedöma den utifrån 19-åriga Ayaks debut. Men det är nog inte helt rättvist att göra det, av flera anledningar. Dels tvingades familjen emigrera till London när hon bara var 16 månader gammal. Dels finns det ungefär inget på den här skivan som har något som helst med Afrika att göra.
Jag hoppades att jag skulle få mig en dos soul med mer än bara några stänk Afrika. Resultatet blev inte ens i närheten. Säga vad man vill om Storbritannien och deras musik, de är bra på mycket, men soul och r’n'b har de nästan aldrig varit bra på. Mycket yta och inget innehåll, ingen glöd. Och tyvärr summerar det Voices in My Head rätt väl.
Det är 13 spår typiskt brittisk soul, anonym så det förslår. Välpolerad och livlös, gitarrdriven soul. Och även om Ayaks röst emellanåt faktiskt slår an något hos mig när den raspiga sidan kommer fram, så är den också snabbt glömd. Finns det något som är i närheten av att vara intressant skulle det vara Lovething i Kay Gee-skolan, discoflörtande Don’t Stop the Music och halvknasigt Timbaland-studsiga Rollin’. Men den är mest en rätt tafflig Missy Elliott-ripoff och blir inte bättre av att Ayak plankar hennes hysteriska ”wOAO” och ”blOAO” rakt av.
Ta allt som är bra med andra afrikanska artister som låtit Afrika möta västmusiken (Fela Kuti, Youssou N’Dour, Jephté Guillaume och Richard Bona) och hinka ut det genom rutan. Då har du Voices in My Head.
Om det här är den musik Ayak hör i sitt huvud tycker jag faktiskt synd om henne. Utsätt inte dig själv för samma sak.
Publicerad: 2003-02-27 00:00 / Uppdaterad: 2008-02-08 23:23
Inga kommentarer ännu
Kommentera eller pinga (trackback).