Jag kände mig nästan lite skraj när jag höll Title TK i handen för första gången. Det var liksom overkligt. För det var ganska länge sedan jag slutade hoppas. Men så var den äntligen här, uppföljaren till Last Splash från 1993. Jag trodde aldrig den skulle komma ut, ens när jag fick tag på en demo-inspelning av skivan för några veckor sedan. Men så stod jag där.

Nu, en tid senare är jag förvånad för att jag skriver följande mening: Title TK är Breeders bästa skiva. Vänta, jag vet att ni också blev förvånade så jag skriver det igen: Title TK är Breeders bästa skiva.

Debutskivan Pod var ett tydligt lekfullt sidoprojekt, producerad av Steve Albini. En i många avseenden bra skiva, men jag har alltid saknat något på den och jag tar nästan aldrig fram och spelar den. Last Splash är spretig och ryckig, men innehåller fantastiska Cannonball och en handfull riktigt bra låtar till. Title TK håller ihop. Kim låter så närvarande och hungrig, trots den nio år långa frånvaron från Breeders. Gitarrer och basgångar rister av frustrationen från en alltför lång inspelningsfas med olika konstellationer. Den här gången var det tvunget att bli färdigt, sen fick det bära eller brista.

Ah, I will sing
Title TK
If I don't black out

från Little Fury

Sen sist har Kim dessutom utarbetat ett manifest för hur man skall spela in skivor, ungefär som Dogma '95, som hon kallar för All Wave. Det innebär att allt skall spelas in analogt och ingenting skall fixas till med datorers hjälp i postproduktionen. Naturligtvis valdes därför Steve Albini till att producera skivan, han som själv sagt att han aldrig producerar utan bara spelar in.

Första gången jag lyssnade var jag så besviken som man kan vänta sig efter att ha väntat så länge på en skiva. Sen började bitarna falla på plats. Livfullheten som inspelningstekniken givit rinner som blod i högtalar- eller hörlurssladdar. Ett lugnt tempo som tvingar fram låt efter låt. Väckande i inledande Little Fury, vackert när Kim sjunger mjukt och basen skorrar i Off You, studsande i Full On Idle. De tre låtar som passar in sämst på skivan spelades in i sessionen 1999. De är inte dåliga låtar, men de sticker ut – kanske för att Kim spelar i stort sett alla instrument. Särskilt som de nya medlemmarna stämmer perfekt med hur jag vill att Breeders skall låta.

Title TK innehåller mycket för de Breeders-fans som väntat och lika mycket för de som aldrig försökt. Title TK är nu och kanske kan All Wave få större spridning än bara i familjen Deal?