Recension
- From Nothing to One (cd) The Perishers
- 2002
- NONS/MNW
En av de stora svenska debuterna
Lyssna
Externa länkar
- Gammal webb
- Här finns en gammal The Perishers-webb.
- perishers.nu
- Bandets officiella sajt.
Etiketter
På cd:n som följde med senaste numret av tidningen Sonic var The Perishers med. Låten – Someday – har jag spelat om och om igen sedan dess. Den definierar in i minsta detalj ordet känsla – på samma sätt som Beachwood Sparks tolkning av Sades By Your Side, som Sonic haft den goda smaken att ta med på samma cd.
The Perishers första fullängdare, From Nothing to One, innehåller tio låtar till av samma kaliber. Ömsinta och vemodiga låtar som utan stora gester och krav på uppmärksamhet dominerar sin omgivning helt och gör det omöjligt att inte stanna upp och lyssna. Albumet börjar med When I Wake Up Tomorrow. Några pianoackord och sedan Ola Klüfts klagande röst som sjunger:
If everything's the same
When I wake up tomorrow – I'm giving up
Jag fastnar tidigt för det sparsmakade kompet, gitarren, pianot, sången. In the Blink of an Eye följer med ett något högre tempo, men fortsatt lugn och behaglig melankoli. Efter Someday – som kommer som tredje låt – har bandet min fulla uppmärksamhet.
Det fortsätter på samma väg. The Perishers bjuder på musik som känns i kroppen. Ibland vrider bandet upp förstärkarna en aning, som i When I Fall, ibland tonar de ner till det minimala, som i Steady Red Light. Tempot är oftast långsamt och behagligt, men i uppgörelsen med hemstaden, My Home Town, ökar de takten en aning och lägger tryck bakom orden:
I'll take you back to my home town
Back to where they broke me down
I'll take you through the streets where rage grew
Through the streets I thought I knew
Det är svårt att inte beröras av The Perishers musik. När jag hör låtar som Someday, The Night och All Over Now är jag i den stunden övertygad om att det aldrig tidigare skrivits något vackrare av svenskar. Låtar med stora möjligheter att bli klassiska ledmotiv till separationer och möten på Södermalm, i Råneå, Almby och andra platser.
Många genomlyssningar senare inser jag dock att The Perishers aldrig tar över scenen. De finns där som ett naturligt inslag. Med små, små medel fångar de min uppmärksamhet och sätter musik till mitt liv, utan att jag tänker på att de finns där till slut. Dessutom lyckas de mitt i allt vemod sprida glädje. På samma sätt som Coldplay, Grand Tone Music och Isolation Years förmedlar The Perishers hopp i sin melankoli. Musiken är lågmäld men gör mig glad.
Det här är utan tvekan en av de stora svenska debuterna. Den innehåller några av de vackraste låtar jag någonsin hört.
Det har nog aldrig varit lättare att ta fram det tvåsiffriga betyget.
Publicerad: 2002-01-25 00:00 / Uppdaterad: 2007-05-03 18:48
39 kommentarer
Don't Belive the Hype.
#
precis.. men lyssna för all del :)
#
Låter som en underbar skiva… sitter och lyssnar på den nu och den verkar super. Hur många riktiga recensioner har slutat med betyget 10?
#
Mannen som gav såväl Ryan Adams ”Gold” som Östen M´Restens ”Njutånger” 5/10 slår till.
10/10 till The Perishers.
Skulle The Perishers ha gjort en bättre skiva än The Strokes?
Är The Perishers överlägsna Turin Brakes?
Hur i hela världen kan någon påstå att Ryan Adams skiva är exakt lika bra som Östen M´Resten.
The Perishers må vara lovande, men någon måtta får det vara. Om en skiva ska få 10/10 måste skivan vara fullkomlig.
#
Det är ju bara recensioner inte blodigt allvar, kom igen nu….
#
Jag tycker det är suveränt att recensenter skriver upp svenska band. Perishers är så klart inte värda 10/10 om man nämner deras albun i samma andetag som ”Born to run”-Bruce Springsteen, ”Harvest”-Neil Young, ”O.K Computer”-Radiohead men so what. Jag är less på alla jantelagsnissar som rackar ner på bra svensk musik. Perishers album är ju ett debutalbum. De har gott om tid på sig att göra en O.K Computer eller vad dom nu vill göra. Isolation Years, Log, Vega, Perishers, The Plan är svenska debutband som håller lika hög klass som vilket utländskt debutband som helst.
#
jag håller med om att man inte ska klanka ner på svensk musik, men ett betyg är ju ett betyg… att dessutom ge ryan adams gold en femma var nog det största misstaget nånsin
#
ojdå.
banne mej.
#
han jämför med coldplay och ger sedan betyget 10/10. oahahahahahahahaa…oahahahahaha…
#
Det var ett jävla tjat om Ryan Adams gold. Den är mycket överskattad. Gillar de som gillar den seg och tråkig gubbrock som tom petty eller bryan adams också kan man fråga sig.
#
och jo, jag gillar INTE coldplay… :)
#
ryan adams ”gold” är bara värd en femma med tanke på debuten, som är så otroligt mycket bättre.
Så är det.
#
sluta nu, gold är grymt bra och faktiskt bättre än heartbreaker tycker jag. 8/10 och en av förra årets bästa.
#
håller med jr. här, om man ser till hans debutplatta och de skivor whiskeytown släppte är det egentligen inte värd med. recensenten måste väl se till vad en person åstakommit tidigare också?
#
ge tillbaka vårat omslag…..NU!
Ska Sverige alltid ligga 3 år efter?
#
Kan hålla med om att svenska band ibland får för höga betyg. Men man berörs av musik på olika sätt och det är ju faktiskt fullt möjligt att Perishers skiva är en 10:a för Fredrik Welander. Håller med om att ”Gold” förtjänade ett högre betyg, men det är samma sak där. I Welanders värld är den ingen hit, men heller inte dålig. När det gäller musik kan man inte vara objektiv, och skönt är väl det. Mycket av fascinationen ligger ju i att samma platta kan uppfattas otroligt olika av olika lyssnare.
Det jag har hört av Perishers hitills är mycket bra. Någon som vet när skivan släpps?
#
Nu behöver ni inte bråka mer! Jag har fört in alla nödvändiga parametrar i min dator, och räknat ut att skivan bara förtjänar 4,5. Dessutom har min superavancerade algoritm som jättevetenskaplig och allt givit bryan adams en 5:a. Ja, faktiskt har jag lyckats att utifrån ett enda hårstrå från Bryan Adams betygsätta alla hans skivor. Det är stort!
#
OK computer
#
jävla bra.
man måste bo i norrland för att verkligen inse storheten i isolation y& perishers.
#
Det är så bra! Jag håller även med ”umea” om Isolation Years storhet.
#
Sen när är Ryan Adams gubbrock? Att påstå något sådant är ju fasen helt galet. De är ju altcountry när den är som bäst…
#
Jag är inte norrlänning men tycker mig förstå isolation years alldeles utmärkt.
Satte den på min topp10-lista över förra årets bästa album.
Jag tor man kan revidera det och säga att man nog måste bo på landsbygden för att förstå dem i så fall. Ulricehamn är farligt likt norrlannd :-)
Håller med föregående talare om ”Gold”, en platta som inte slutar växa. Perishers är ett klart inköp efter den här recensionen.
#
ojojoj, vad det togs i.
perishers är rätt sköna men hallå vilket betyg,
grattis ola i alla fall!
ska bli kul att höra hela skivan…
#
Hur kan man, som Umea, påstå att man MÅSTE komma från Norrland för att inse Isolation Years storhet.. Idiotiskt uttalande…
#
10/10 är väl ändå i överkant. Själv så tycker jag plattan är en besvikelse. Ingen låt överträffar ”My hometown”.
#
Jag utgår från att alla ni som dömer ut The Perishers och min recension har hört skivan trots att era kommentarer gjorts innan skivan funnits i butik. För ni är väl inte så kallsinniga till något ni inte ens hört?
Att jämföra med Ryan Adams, The Strokes och Turin Brakes går inte. Äpplen och päron. Jag sätter absolut inte mina betyg på det sättet. Förstår faktiskt inte hur någon kan tolka det så. Den sortens betygsfundamentalism skulle omöjliggjort allt recenserande efter att Beatles gjorde sitt vita album, eller något.
#
Ajajaj. The Perishers. Ok om dom hade någon slags distans till sig själva. Det här är ju världens mest pretto band ALLA kategorier. Sen att dom har lika lång livserfarenhet som en guldfisk gör ju inte saken bättre. Småpojkar som sjunger om livets stora frågor/problem gör mig illa till mods. Ungdomen ska vara rebellisk! Spela punk försatan! All denna Alt country kommer att förslappa och ta död på ungdomen.SLuta lipa och börja säga ifrån!!!
#
inte behöver man komma från norrland för att uppskatta musiken fullt ut, men visst kan man vara stolt över sin hemstad. perishers och isolationy intresserar mig mer än coldplay etc men förmodligen inte för att jag kommer från umeå. möjligtvis undermedvetet.
#
Tack för en underbar recension, jag tycker man känner din kärlek till skivan, och smittas dessutom av den, sitter och njuter av skivan just nu, för övrigt, Tack!
#
de har hört på Feeder – Yesterday went too soon…
#
mmmm..det är fantastiskt. jag vet..
#
Håller med Fredrik Welander när det kommer till betyget, skivan är helt klart värd det!!!
Den är helt suverän!! /Nils G
#
Fantastiskt bra receinsion till en ännu bättre skiva. Perishers är helt klart ett av dom bästa svenska banden på länge.
#
I början av ”Someday” låter sångaren som Stakka Bo. Bra skiva dock.
#
Jag håller med F så mkt. Skivan är helt underbar…
#
Det här är årets skiva. Redan!
#
De låtar jag hört på samlingar och radio är o.k. Live däremot är det platt. Lite postgrunge feeling med stelt dansbandssväng. Vet inte om detta är musik för norrlänningar men tror att det är musik för unga männsikor som inte direkt har trängt in i musik. Precis som Perisher menar jag. Dom skrapar ju bara på ytan.
#
Perishers ÄR underbara, och värda 10/10! Till Fenan (eller vad han nu hette) undrar jag hur gammal han är, och om han inte tror att man kan tycka/känna förrän man kommit upp i en viss ålder. Ola har vart med om jobiga prylar, lixom jag har, och därför kan jag känna igen mig i denna skiva. Hmm… Men visst hoppas jag på fler ”My home town”-låtar till nästa skiva, lite fler låtar med fart vore kul.
#
Vilken bra recension! Du har verkligen lyckats motivera det höga betyget, som the Perishers var väl värda. Äntligen en recensent vars råd man kan ha som guidning i skivdjungeln…
#
Kommentera eller pinga (trackback).