… automatique
La musique mathématique
La musique télepathique
La musique érotique

La musique automatique
De l'automate à musique
Si tu presses ce bouton
Voilà le morceau démonstration”
(slutet: ”Tryck på knappen / Hör demonstrationslåten”, ungefär)

Förra gången slog Stereo Total ner som en bomb hos mig. Kitsch galore och en varm kärlek till musik. Den här gången förväntade jag mig stordåd redan när jag satte i skivan.

Och återigen levererar Françoise Cactus och Brezel Göring en lycklig popodyssé genom Europa. De har skalat av engelskan på den här skivan och använt spanska (i La pequeña melodia) och turkiska (Hep onaltí'da) tillsammans med den vanliga tyskan och franskan. Det gjorde att jag fick lite svårare att ta till mig skivan till en början. Françoise brutna engelska var så bedårande på My Melody att låtarna runt omkring gick direkt till hjärtat. Nu fick de ta en omväg via kroppen innan jag skulle falla. Och texterna är inte heller det viktigaste, även om Stereo Total inte är skygga för ordlekar.

Och jag sjunger med utan att tala något av språken särskilt väl, det låter väl antagligen skit när jag gör så, men vad bryr jag mig om det. Jag måste. Oavsett språk förmedlar de lycka, om det så handlar om trekanter eller koncentrerad dans. Och aldrig har det väl låtit så fantastiskt att vara kleptoman (Kleptomane).

Trots allt är det viktigaste rösternas spel med den elektroniska bakgrunden byggd kring små samplingar, gnällande, tutande och sprudlande synthar som låter tv-spel, telefoner och midimusik. Ovanpå det kommer pålägg av naivistiskt spelad gitarr och trumma. Mötet mellan det naiva och den enkla men syndigt dekadenta sången ger en mycket större helhet än delarna var för sig.

Dessutom förtjänar det sista på skivan att nämnas. 20 tysta minuter efter Hep onaltí'da följer två karaoke-låtar. Françoise gör These Boots are Made for Walkin'” och Brezel river av Lionel Richies Hello. Modigt och kul.

Tryck på playknappen, hör demonstrationslåten. Sen är du såld, som jag.